Min gamla mormor (helsvensk) gick med brutet ben på en rehabavdelning i över en vecka. Hon var opererad för en bruten höft, men när mamma berättade hur ont hon hade åkte jag och min syster dit och kollade. Mormor hängde i ett gåbord med benet hängande utåtroterat och personalen stod bredvid och tjatade att hon skulle gå. Du måste träna annars blir du aldrig bra tjatade de.
Vi krävde doktor och sköterska men först när vi hotat med anmälan fick vi som vi ville. Mycket motvilligt fick hon remiss och komma till röntgen. Då visade det sig att benet var av aldeles under den nya höftprotesen. En fraktur man inte sett så tydligt på första röntgen men som vid isättande av protesen förvärrade. Det var alltså 2 brott från början.
Det blev akut operation och ett riktigt elände för stackars mormor. Vi anmälde det hela till HASAN men det avskrevs naturligtvis. Vi anmälde också personalen på rehabiliteringen som är ett korttidsboende, för att de inte kände igen de enklate symptom på en bruten höft. Inte heller där fick vi rätt.
Mormor har sedan dess inte kunnat gå utan amantistöd och hon har ständigt ont.
|