jag blev Stina Sundmark:
"Stina kan ha bott granne med dig men ändå undgått din uppmärksamhet. Och du må vara förlåten om du inte känner igen henne – alltsomoftast hittar man nämligen henne med baken i vädret och huvudet i blomsterrabatten, i väder som väder. Hon är en passionerad trädgårdsentusiast som sällan håller sig borta från sin trädgård. Och om kölden i januari temporärt har fått henne att ta sin tillflykt till värmen inomhus kan man se henne otåligt spana ut genom fönstret.
I trädgårdsbutiken är Stina en mardröm för den ovana expediten. Det är inte enbart hennes tumme som är grön, det gröna sträcker sig ända upp till armbågen. Det är helt omöjligt för Stina att så fel! Således är det omöjligt att lura henne att köpa plantor i stället för frön, och om hon har beslutat sig för ett är det inte värt att försöka lura in henne på något annat. Expediten bör veta vad hon talar om, för Stina vänder lätt på gummistövelsklacken, och om hon gör det är det inte lätt att få henne att återvända."
Första stycket stämmer bra, men jag kan knappast påstå att jag är grön upp på armbågen... Möjligtvis svart, då hälften av det jag rör vid klarar sig