Ja just det! I går läste jag ordet charmös i en artikel i DN.
CITAT
Sistnämnda låt bär tidevarvets milt sagt mossiga kvinnosyn. Det glada 20-talets ungkarlsflicka och det dunkla 30-talets oåtkomliga schlagercharmös ersätts av en blivande hemmafru.
från artikeln "Melodier som bedåra" 27/3-08
Ordet charmös har det pratats om i ett program på radio. Hette det Telespånarna?? Med fransk stavning betyder [charmös] nåt slags tyg som använts till underkläder. I min ordlista (inte den i mitt huvud utan en från Nordstedts, har inte årtalet på den där jag sitter och skriver) finns inte charmös med som kvinnlig motsvarighet till charmör medan jag i någon slags ordlista på nätet hittar just charmös - tjuserska. Ska jag som (blivande) lärare förbjuda charmös -tjuserska för att det inte finns i min ordlista eller ska jag acceptera det som en kvinnlig motsvarighet till charmör?? En annan fråga jag börjar grubbla på är om det behövs en kvinnlig variant av ett sådant ord? Fungerar det inte att säga att en kvinna är en riktig charmör?? Men den frågan leder in på attityder till ord och det kanske inte är plats för det grubblet här?? Jämför chaufför som verkar fungera ypperligt på en taxichaufför vare sig den är en man eller kvinna.
Såna språkfrågor kan jag grubbla på. Och grubblar man utan att komma fram till något kan man alltid höra av sig till
Svenska språkrådet . De svarar rätt snabbt och fylligt.