|
Min reaktion när jag ser någon sådan mager människa är: Stackars henne, hon kan inte ha det för kul! En som inte är kroppsligt dödsjuk och som ser ut så är sjuk på annat sätt och behöver genast hjälp.Men en tjock person gör mig faktiskt, konstigt nog, glad, eller lättare till sinnet, om man nu har sett sådana där benrangel... Inte för att det är en självisk tanke utan för att en större person ser åtminstone ut att njuta av livet. Det här befängda eviga fixerandet av utseende gör mig irriterad.
För många år sedan fick jag höra ett litet uttalande av en bekant till familjen: "Hellre go' och glad som kexchoklad, än liten och klen och göra reklam för frälsningsarmén".
I och för sig, nu tror jag att de enormt tjocka tjejerna, eller killarna för den delen, inte mår så bra fysisk kanske, men av min personliga erfarenhet vet jag att de mentalt är så mycket gladare i livet, mer avslappnade än de som hela tiden har tvångstankar om sin vikt.
|
Så olika det kan vara!
28-03-2008, 16:43
