Jag var 17 år, han 19 och stans vackraste pojke, alla tjejer ville ha honom, men det är han och jag som har hållit ihop sen dess, drygt 40 år. Ett stormigt förhållande, mycket gräl och mycket kärlek, men med total tillit och öppenhet, ingen annan har någonsin fått se djupt in i min själ, ingen annan har fått se alla mina svagheter. Ett liv utan varandra är fullständigt otänkbart för oss båda.Trots att min man är en ganska rund,flintskallig gubbe numera så är han i mina ögon fortfarande den unge, vackre ,Johny Deep look-alike som jag en gång blev så totalt förälskad i. Slutsats; har inga speciella tips, det är bara så att det är han och jag, då,nu och för alltid (till döden skiljer oss åt). Gita
|