Jag har inga barn.
Hade livet sett lite annorlunda ut, så hade det kanske inte varit en omöjlighet att det funnits ett barn idag.
Däremot så sörjer jag det inte. Mitt liv är så pass innehållsrikt ändå och jag saknar inte det jag aldrig har upplevt.
Har märkt att det finns människor som anser att man är egoistisk om man väljer att inte skaffa barn och att det finns en oförståelse för att man valt bort barn. "Barn som är så fantastiskt, det är inte för sent ännu...osv..." Dåligt att inte respektera mitt beslut, oavsett skälet till det.
Hade det t.ex varit ofrivillig barnlöshet så är det fruktansvärt att få höra att "...än är det inte försent".
Sen kommer vi till yrkeslivet. På min förra arbetsplats togs det alltid hänsyn till de som hade barn hemma, då scheman lades, semestrar planerades, övertid inbeordrades osv. Det hände att jag och några till, fick höra "Jamen, ni har ju inga barn, så då gör det väl inget".
Vad jag gör på min fritid är minst lika värdefull för dem som har barn och jag ska inte behöva "försvara" min fritid.
På mitt nuvarande jobb är det jag som är chefen och jag bemöter alla mina medarbetare lika, ingen urskiljning vare sig man har barn eller ej. Jag föredrar rättvisa.
Och även om jag inte har några barn så har jag min familj.

edit: När jag läste trådens namn "barnlöshet" så tänkte jag automatiskt på människor som är ofrivilligt barnlösa.
Jag har däremot aldrig sett mig som "barnlös".
Redigerat av Kathy: 29-04-2008, 07:45