Oense, Min man och jag tycker inte samma sak. Alternativ

[evni]

Hej !
Nu är min man och jag osams om en del saker.

Så här ligger det till : Vi har en dotter på 15 år snart 16 om ett par månader.
Hon har ju sina intressen och kompisar och ska på än det ena än det andra. Fester (utan alkohol) men behöver skuts i o med att vi bor en bit utanför stán.
Min man tycker inte att han behöver skjutsa henne för att hon kan ta bussen etc. Jag hämtade henne kl.22,30 inne i stán i går och då tycker jag att det är min mans "tur" i dag att skjutsa henne. (Hon ska till pojkvännen) men han vägrar.
Han menar på att han jobbar så mycket att han behöver inte engagera sig i detta ?? Vad tycker Ni om det ?
Jag har ett jobb där jag jobbar 80 % ledig en dag i veckan. Min man jobbar ca. 120 % . Men det är jämt så när jag drar upp något så relaterar han till sina arbetstider. (Egen företagare).
I dag har han gått omkring i morgonrock HELA dagen och sovit till och från och gått mellan sängen och rökbordet (som Vi har ute) HELA DAGEN. Jag blir så förbannad.
Jag vet ju att dottern är lite bortskämd med att få skjuts överallt, men detta handlar om att min man inte kan dra sitt strå till stacken.
Eller är det så med era män att den som tjänar mest behöver inte göra något hemma. Varken inne eller i trädgården ???

/Eva just nu förbannad.

[*Stintan*]

Det är väldigt lätt för människor som inte upplevt detta att tycka "ge karln en spark i arslet" eller det är väl bara att göra si eller så. Men det är faktiskt inte så himla lätt att ändra på den här typen av karlar och få dom att inse hur illa dom gör sin partner med sitt beteende. Dom trycker ner och nedvärderar och tycker sig ha rätt att bli servade samt utövar någon märklig sorts makt och inbillar sig att dom är oumbärliga. Det kvinnan bidrar med är betydelselöst och självklart. Varför en del karlar beter sig så kan man bara spekulera om. Jag bröt upp efter 25 år i ett sådant förhållande och det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det 20 år tidigare.

Det enda jag kan säga är att ödsla inte mer energi än nödvändigt på gubben. Skjutsa din tonåring så länge du känner att det är bra (ja jag tror att du mår bra av att veta att hon kommer hem tryggt och säkert) och du har möjlighet. Det är omtanke och det uppskattar hon säkert. Själv har jag skjutsat mina tjejer tills dom var 20 om inte mer, dels på grund av att vi bodde några mil utan för stan med dåliga bussförbindelser och dels för att jag själv skulle slippa oroa mig. Min gubbe tyckte också att dom kunde åka buss.