Oense, Min man och jag tycker inte samma sak. Alternativ

[evni]

Hej !
Nu är min man och jag osams om en del saker.

Så här ligger det till : Vi har en dotter på 15 år snart 16 om ett par månader.
Hon har ju sina intressen och kompisar och ska på än det ena än det andra. Fester (utan alkohol) men behöver skuts i o med att vi bor en bit utanför stán.
Min man tycker inte att han behöver skjutsa henne för att hon kan ta bussen etc. Jag hämtade henne kl.22,30 inne i stán i går och då tycker jag att det är min mans "tur" i dag att skjutsa henne. (Hon ska till pojkvännen) men han vägrar.
Han menar på att han jobbar så mycket att han behöver inte engagera sig i detta ?? Vad tycker Ni om det ?
Jag har ett jobb där jag jobbar 80 % ledig en dag i veckan. Min man jobbar ca. 120 % . Men det är jämt så när jag drar upp något så relaterar han till sina arbetstider. (Egen företagare).
I dag har han gått omkring i morgonrock HELA dagen och sovit till och från och gått mellan sängen och rökbordet (som Vi har ute) HELA DAGEN. Jag blir så förbannad.
Jag vet ju att dottern är lite bortskämd med att få skjuts överallt, men detta handlar om att min man inte kan dra sitt strå till stacken.
Eller är det så med era män att den som tjänar mest behöver inte göra något hemma. Varken inne eller i trädgården ???

/Eva just nu förbannad.

[LadyG]

Din man låter lite bortskämd tycker jag.

Fizzgigg (nu får du rätta mig om jag har fel raring) gör absolut sin del av det som behöver göras och ibland mer, ibland mindre. När han blev sjuk tog jag förståss så mycket av sysslorna jag bara kunde, själfallet. Samma gjorde han när jag blev sjuk. Ibland grälar vi om vems tur det är att få ta disken, han brukar tjuva och ta mina maskiner så då stjäl jag hans blommvattning istället. Kontentan, tror jag, är att ingen av oss inbillar sig att de lever på hotell och att alla andra ska göra sakerna åt oss.

För att det ska råda husfrid är det nog viktigt att man delar lika på arbetet hemma, annars blir det konflikt. Hur mycket man jobbar på jobbet är ju en annan sak. Ni jobbar båda två och är säkerligen lika trötta oavsett om det skiljer i % arbetstid.

Pengar har i sammanhanget inte med saken att göra imho.

[evni]

Din man låter lite bortskämd tycker jag.

Fizzgigg (nu får du rätta mig om jag har fel raring) gör absolut sin del av det som behöver göras och ibland mer, ibland mindre. När han blev sjuk tog jag förståss så mycket av sysslorna jag bara kunde, själfallet. Samma gjorde han när jag blev sjuk. Ibland grälar vi om vems tur det är att få ta disken, han brukar tjuva och ta mina maskiner så då stjäl jag hans blommvattning istället. Kontentan, tror jag, är att ingen av oss inbillar sig att de lever på hotell och att alla andra ska göra sakerna åt oss.

För att det ska råda husfrid är det nog viktigt att man delar lika på arbetet hemma, annars blir det konflikt. Hur mycket man jobbar på jobbet är ju en annan sak. Ni jobbar båda två och är säkerligen lika trötta oavsett om det skiljer i % arbetstid.

Pengar har i sammanhanget inte med saken att göra imho.

Just LadyG!
Näääää, Just det ja bra, pengar har inget med sammanhanget att göra men han har en jävla förmåga att dra upp vid olika sammanhang hur mycket han drar in till familjen minsann. Och i och med det så är han "befriad" från allt vad sysslor heter . (Enligt honom alltså)

Usch vad trött jag blir.

/Eva

[embees]

Just LadyG!
Näääää, Just det ja bra, pengar har inget med sammanhanget att göra men han har en jävla förmåga att dra upp vid olika sammanhang hur mycket han drar in till familjen minsann. Och i och med det så är han "befriad" från allt vad sysslor heter . (Enligt honom alltså)

Usch vad trött jag blir.

/Eva

Låter som en fullblodsmansgris. Sån där var min första man, far till mina tre barn.
Vi bodde under samma tak, hade gemensamma barn. Jag skjutsade barnen, när som det än var på dygnet. Skötte om trädgården, städade, lagade all mat och tvättade. Och arbetade heltid precis som han.
Naturligtvis slutade det med skilsmässa. Dessförinnan började jag med att sluta stryka hans tvätt, till sist slutade jag att tvätta hans kläder och jag lagade bara maten till barnen och mig. Inte ens då fattade han att även han hade ett ansvar för att det skulle fungera.
Vad hjälper det att kärleken fanns där. När allt det andra tog över så försvann känslorna också till sist.

Usch säger jag och får rysning vid minnena....