Jag tyckte inte alls om hostor innan jag kom till den trädgård jag lever med nu, som har en hel del här och var. De är fantastiska på våren med sina rullade blad, härliga när de rullar upp sig och överraskande när de blommar. Men bäst är de ändå på hösten i mitt tycke. Jag har en helgrön variant som får illgula höstblad som LYSER som flouricerande på höstnätterna.
Funderar på detta med vad som upplevs som enhetligt eller harmoniskt i en trädgård. Mina hostor växer intill alla möjliga övriga blomster; lungört, liljor, vallmo, iris, nävor, under rosenbuskar, i stenpartiet, vid bergenia, under ett par träd - och jag tycker de "passar in" till vad som helst, särtskilt när de bildar sådana kontraster till det som har helt annan form. Det ser också roligt ut när akleja, iris och daglilja sticker upp emellan dem.
--------------------
|