Arbetsförmedlingen=nytta? Alternativ

[JosefinP]

jag var hos en arbetspsykolog under några dagar. Och vi gjorde tester av yrken och intressen, studier etc.

Vi hamnade i ngt inom florist, bageri.

Och då sa arbetspsykologen att men vi har en sådan af-utbildning inom florist, så har du möjlighet..

var till Af på tisdag så sa hon men kom förbi på torsdag med ansökningarna till floristutbildningen...

Och sedan när jag var förbi med mina kopior så sa hon att ne alltså det är ju regler som vi måste följa och vi har tittat på floristyrket och det var 20 jobb och 1000 arbetslösa i hela landet. Och de flesta jobb är i sthlm, och där är det ju bostadsbrist så det blir nog avslag om vi skickar in papprena.

Då vet vi inte hur vi ska göra... sa hon....

Känns som onödigt att jag var till en arbetspsykolog och jag hade praktik på en blomsteraffär för att få reda på om det är något för mig och sedan så blir det inget av det...

De kan ju inte hjälpa mig med något. Det bästa blir att göra allt själv utan AF.

[Anic]

Jag vet inte vad jag ska säga om arbetsförmedligen, finns bra och dåligt saker. Jag är väldigt tacksam för de pengar man får när man är arbetslös, även om det vara är 4000-5000 kr är det bättre än inget.

Sen kan jag tycka att vissa krav är lite jobbiga, satt 6 timmer/dag 5 dagar/vecka i 8 veckor en skola, där man skulle söka jobb via datorn och skriva ansökingar. Tyvärr så finns det inte så många jobb att söka så man kan utnyttja hela tiden till det enbart. Tog en timma på morgonen, resten av tiden satt man bara av(dagis för vuxna). Om man nu inte hade turen att få åka på studiebesök på nått arbete, eller hade någon enstaka föreläsning. Slöseri med tid, sen kostar det att ta sig dit också, eftersom det inte var gångavstånd. Med små inkomster är varje utgift en börda.

Hur man blir bemött är väldigt olika, inne i gbg(storstad) tyckte jag att man inte fick någon större kontakt med sin handledare och väldigt mkt förbråelser för att man inte fått arbete, medans i Kinna((på landet) så vet de åtminstonde vem jag är när man kommer dit och förebråelserna haglar inte lika tätt.

Att vara arbetslös är redan fruktansvärt, men behöver inte hjälp från amf med att krossa sitt självförtroende, det bruka lösa sig själv. Många gånger ställer de frågor som får det till att kännas sig som att man är den dålig mäniska för att man inte får arbete, att det är del på ens personlighet. Bara för att man är blyg och osäker på en intevju är man ingen dålig människa eller dålig arbetare.

Tyvärr har Pirum rätt, har man inget stort kontaktnät, har man inte lika lätt att få arbete.

Detta har jag lärt mig/kommit fram till:
Har man arbete kan man tydligen lättare få ett nytt arbete.
Ingen vill anställa den utan erfarenhet oavsätt hur bra utbildning man har, men utan anställning får man ingen erfarenhet heller.
Inga andra yrkesgrupper vill anställa någon som har en bra utbildning inom något annat, för risken att man bara tar det tills man kan får arbete inom det man är utbildad i.
Bor man för långt borta vill de inte heller anställa en för att risken att man försöker hitta ett nämre arbete är stor.

En ond cirkle.

[Aqvakul]

Jag vet inte vad jag ska säga om arbetsförmedligen, finns bra och dåligt saker. Jag är väldigt tacksam för de pengar man får när man är arbetslös, även om det vara är 4000-5000 kr är det bättre än inget.

Sen kan jag tycka att vissa krav är lite jobbiga, satt 6 timmer/dag 5 dagar/vecka i 8 veckor en skola, där man skulle söka jobb via datorn och skriva ansökingar. Tyvärr så finns det inte så många jobb att söka så man kan utnyttja hela tiden till det enbart. Tog en timma på morgonen, resten av tiden satt man bara av(dagis för vuxna). Om man nu inte hade turen att få åka på studiebesök på nått arbete, eller hade någon enstaka föreläsning. Slöseri med tid, sen kostar det att ta sig dit också, eftersom det inte var gångavstånd. Med små inkomster är varje utgift en börda.

Hur man blir bemött är väldigt olika, inne i gbg(storstad) tyckte jag att man inte fick någon större kontakt med sin handledare och väldigt mkt förbråelser för att man inte fått arbete, medans i Kinna((på landet) så vet de åtminstonde vem jag är när man kommer dit och förebråelserna haglar inte lika tätt.

Att vara arbetslös är redan fruktansvärt, men behöver inte hjälp från amf med att krossa sitt självförtroende, det bruka lösa sig själv. Många gånger ställer de frågor som får det till att kännas sig som att man är den dålig mäniska för att man inte får arbete, att det är del på ens personlighet. Bara för att man är blyg och osäker på en intevju är man ingen dålig människa eller dålig arbetare.

Tyvärr har Pirum rätt, har man inget stort kontaktnät, har man inte lika lätt att få arbete.

Detta har jag lärt mig/kommit fram till:
Har man arbete kan man tydligen lättare få ett nytt arbete.
Ingen vill anställa den utan erfarenhet oavsätt hur bra utbildning man har, men utan anställning får man ingen erfarenhet heller.
Inga andra yrkesgrupper vill anställa någon som har en bra utbildning inom något annat, för risken att man bara tar det tills man kan får arbete inom det man är utbildad i.
Bor man för långt borta vill de inte heller anställa en för att risken att man försöker hitta ett nämre arbete är stor.

En ond cirkle.

Så intressant och lite sorgligt att höra din historia! Dina slutsaser instämmer jag i. Trevligt med en nyanserad skildring, gäller även Pirums. Det finns mkt negativt att säga om AF, men jag tror man gör det väl enkelt för sig om man bara sågar det jäms med fotknölarna.