Arbetsförmedlingen=nytta? Alternativ

[JosefinP]

jag var hos en arbetspsykolog under några dagar. Och vi gjorde tester av yrken och intressen, studier etc.

Vi hamnade i ngt inom florist, bageri.

Och då sa arbetspsykologen att men vi har en sådan af-utbildning inom florist, så har du möjlighet..

var till Af på tisdag så sa hon men kom förbi på torsdag med ansökningarna till floristutbildningen...

Och sedan när jag var förbi med mina kopior så sa hon att ne alltså det är ju regler som vi måste följa och vi har tittat på floristyrket och det var 20 jobb och 1000 arbetslösa i hela landet. Och de flesta jobb är i sthlm, och där är det ju bostadsbrist så det blir nog avslag om vi skickar in papprena.

Då vet vi inte hur vi ska göra... sa hon....

Känns som onödigt att jag var till en arbetspsykolog och jag hade praktik på en blomsteraffär för att få reda på om det är något för mig och sedan så blir det inget av det...

De kan ju inte hjälpa mig med något. Det bästa blir att göra allt själv utan AF.

[Grå]

Arbetsförmedlingen håller mig med arbete.
De betalar varje år ut enorma summor till olika utbildningsföretag för att göra folk mer attraktiva på arbetsmarknaden, och det åligger utbildningsföretaget att se till att eleverna blir så attraktiva som möjligt, får så mycket på fötterna som möjligt och att ha bra kontakter med företag så att det finns någonstans för eleverna att ta vägen efter avslutad utbildning.
De arbetsförmedlare jag har kontakt med kan omöjligt hålla reda på detta själva, kontakten med företag alltså, för det finns en hel djungel av olika yrken, som ni säkert vet och varje yrke kräver sin kunskap.

De senaste åren har jag mest jobbat med gymnasiet, men håller också i lärlingsprojekt där vi utbildar både svenskar och invandrare till diverse industrijobb. Mestadels svets och CNC-utbildningar.
De som kommer har oftast ingen verkstadsvana alls, men vi plockar in dem för en utvärdering och visar det sig att personen har något handlag alls och inte bara står på en stol och skriker när maskinerna går igång så får de komma på en intervju där jag sedan handplockar ut dem efter deras intressenivå. Är man inte intresserad av att lära sig ett yrke är det ändå dödfött. Viktigt är också att man sköter denna intervjun som om det vore en anställningsintervju.
Sedan följer ett antal låååånga veckor, för eleven som helst av allt vill jobba och tjäna pengar, där de får utbilda sig, dels hos oss, dels hos andra utbildningsföretag som vi köper utbildningar av, t.ex robotprogrammering, eller kunskaper i skärande bearbetning, truckkörkort, logistikprogram eller vad det än må vara men också vara hos sitt praktikföretag ett par dagar i veckan och lära sig deras maskiner.
Kriteriet för ett praktikföretag är att de måste ha anställningsbehov, för att få ha en lärling och de ålägger sig att göra lärlingen så anställningsbar som möjligt - eleven får alltså inte sitta och sortera skruv på ett lager om han eller hon är där för att bli exempelvis manuellsvetsare.

Det som krävs av eleven säger sig självt - man visar intresse, sköter sig på arbetsplatsen, tillgodogör sig utbildningsmomenten och ser till att vara sin bästa reklampelare någonsin.
Jag har bara haft en elev hittills som aldrig fick anställning, de flesta jobbar idag på samma företag som de fick praktisera på och några fick anställning på andra företag direkt efter utbildningen när deras företag inte hade möjlighet att anställa. Marknaden går upp och ned som en berg- och dalbana och ett företag som har fullt i orderlådan den ena veckan kan ha blivit av med alla jobben nästa vecka.
Det man ska komma ihåg är att en utbildning är ändå en utbildning och har man dessutom gjort sitt allra bästa och skött sig bra på praktikföretaget så har man också goda referenser att ta med sig till nästa företag - och sedan är bollen i rullning.

Dessa utbildningar kan ibland kosta upp till 70 papp styck, alltså mycket dyra utbildningar och det bekostar arbetsförmedlingen för att de vet att det ger gott resultat.

Anic har rätt att det är lättare att söka jobb när man redan har arbete. Har man en gångbar kompetens och söker hemifrån soffan så vill det till att man har en riktigt bra ursäkt till varför man inte redan är i arbete.
Företagen här i småland går nästan uteslutande på det.
"Vad är det för fel på den? Varför är h*n inte redan i arbete?" och så lägger de undan papperet och glömmer bort det medan de sneglar längtansfullt in mot grannfabrikens anställda och undrar hur han ska kunna locka över dem, kanske med några ören högre lön...

När eleverna får jobb sedan och står i starten på en yrkeskarriär och de vet att de får bra lön och kommer att klara sig själva i fortsättningen är en helt obeskrivlig känsla. De är så stolta och så glada och lite tuffare än vad de var när de kom första dagen. De kan något som är attraktivt och nu har de en chans att kunna klättra.

- tack vare arbetsförmedlingen, som såg till att de fick chansen.

Red. Får väl tillägga också att "eleverna" jag talar om är alla mellan 25 och 60 år gamla med olika bakgrund och förutsättningar. Jag har hittills haft 46 stycken varav 1 aldrig fick jobb. 5 stycken nya är inne i utbildning nu och har blivit lovade anställning, och ytterligare 7 stycken är på gång att bli lärlingar inför nästa runda. Så det är inte bara "unga och raska gymnasielever" som är gångbara på arbetsmarknaden.

Redigerat av Grå: 09-05-2008, 06:25