|
Många av mina rhododendron - även de som idag är mer än manshöga - kommer från en sticklingsperiod som jag hade på 60- och 70- talet. På den tiden var det väldigt inne att föröka rhododendron, och vi hade särskilda små miniväxthus med undervärme och lysrörsbelysning och automatisk bevattning. Lättast att föröka med sticklingar var de småbladiga, som Rhod. impeditum och Blue Tit, samt olika Williamsianumhybrider.
De storbladiga gjorde jag avläggare på, böjde ner grenar, rispade lite i barken på undersidan och la en flat sten på. Det brukade ta ungefär ett år att sätta rötter på dessa.
Nuförtiden är jag inte alls lika vetenskaplig. Buxbom t.ex bara stoppar jag ner 5-6 toppskott i varje kruka, när jag klipper häcken, sätter dem skuggigt och glömmer bort dem i ett år. De rotar sig till nästan hundra procent, så häcken växer stadigt med nya plantor. I fjol prövade jag samma sak med Taxus baccata. Vet inte ännu om det har lyckats, men skotten ser gröna och friska ut fortfarande, så möjligen har de satt rötter. Vore kul, för jag skulle gärna vilja ha mer taxus-häck, och det blir lite dyrt att köpa.
Andra buskar som är lätta att sticka är snöbollsbuske och olvon (Viburnum carlesii t.ex).
Pioner är ju lättast att så. De dubbla, storblommiga fungerar inte så bra, eftersom de ofta reverterar till enklare former, men t.ex Svavelpion (P. Mlokosewitchii) verkar bli sortäkta, även om färgen ibland är mera gräddgul än svavelgul. Den är en av mina favoriter för att den blommar så tidigt, och plantorna är så stadiga att de inte behöver stöd.
--------------------
Viveka i Alingsås
|
Sticklingstråden - om sticklingsförökning, Perenner, buskar, klätterväxter etc.
19-05-2008, 09:29
