Hej Gunvor.
Vad tråkigt att du fått sluta efter 20 år. Men vad klokt av dig att ta ett så svårt beslut. Det blir så mkt känslor när någonting händer sina gosingar. När det lagt sig och jag kommit in i vardagen med honom i hemmet igen så kommer säkert empatin för min uppfödare att växa. Hans syskon är minst lika fina och alla hoppas på att det ska till avel och det har antagligen grusats många drömmar här om det registreras som ärftlig epilepsi. Min valp är ju nu i dag kastrerad, men jag kommer ändå anmäla detta för statistiken.
Att han varit på sjukhus i så många dagar beror främst på att han blev så aggressiv efter anfallen och att jag har blödarsjuka och blev chockad över hela situationen. Men båda vann på en förstående veterinär han fick genomgå fler tester och personalen fick se den fina valp han är och har lovat att hjälpa oss framöver och mitt försäkringsbolag har varit mkt hjälpsamma i den här situationen. Är nu oerhört tacksam att jag har försäkring vet extra där mediciner rehabilitering mm ingår. Jag får större frihet att ha hem honom på prov och i veckan har mina läkare på Sahlgrenska satt ihop en plan i min journal i vilken situation jag kan hamna i och vad det gäller. Fast dom inte gillar situationen så ordnar dom fram ovanliga lösningar så ibland fungerar faktiskt vården för individens bästa.
Jag har en medicin som är toppen, blodstillande flytande tranexamsyra som fungerar på hunden med om han får sår eller klipp i klo så häller man på så stoppar det direkt. Jag kan hälla det på eventuellt bett samt dricka det på väg till sjukhus. Så jag har lite tid på mig att få hjälp. Har även en kinesisk medicin som är i pulver form som kan pudras på blödning samt lösa upp och dricka och den är även bakteriedödande men ruskigt dyrt och inte helt lätt att få tag i.
Älskar slånbärssaft och ser det som en sport att lyckas plocka några spänner utan revor på händerna men har med mig ovan mediciner ifall.. Livet blir väldigt tråkigt att leva utan djur och växter och vänner. Man behöver utmaningar för själen. Men priset får inte bli för högt, skulle han lida och inte leva ett gott liv så är avlivning självklart det ända att göra. Har sagt till veterinären att hon ska fortsätta vara ärlig och säga ifrån när det är dags. Tror på henne.
Ha det bra. Sovdags för mig inför morgondagen. Har en känsla av att det blir omtumlande att träffa honom igen.
|