Jag älskar alla djur (förutom spindlar (fyra ben för mycket), getingar (AIK-are - need I say more) och skorpioner (behöver inte bekymra mig för mycket här hemma

).
Tyvärr är jag allergisk och katter är det djur som ger mig astma-anfall. Hur gulliga jag än tycker att kattungar är så kan jag inte gosa med dem.
Vi bor i ett tättbebyggt område och har ganska många utekatter runt om kring. Att de skiter i rabatterna kan jag i och för sig leva med även om jag tycker det är äckligt (lika äckligt som skiten efter hundar som lämnas i vår häck) men jag kan inte acceptera att katter går in i vårt hus eller ligger i våra utemöbler - pga att jag blir sjuk.
Som tur för mig är våra närmaste grannar inte glada i katter heller så vi jagar bort alla katter som visar sig hos oss. Vi slänger också vatten efter dem. För oss har detta fungerat bra - det är bara nya katter som visar sig här (tills de har lärt sig att de inte är välkomna).
Men...
Jag har dåligt samvete när jag likt den värsta katthatare jagar katter ur vår trädgård. Folk som promenerar förbi blänger ibland och jag väntar bara på att bli anmäld för djurplågeri.
Detta med utekatter är en laddad fråga.
Jag tror att de flesta kattägare förstår varför jag agerar som jag gör. Tyvärr finns det ett fåtal som hävdar att deras katter har all rätt att vara var som helst utan någon kontroll.
Personligen anser jag (oavsett vad lagar säger) att katter inom tätbebyggt område ska hållas under kontroll. Oavsett om folk (som jag) är allergiska, rädda (finns faktiskt människor med kattfobi) eller bara inte tycker om katter så ska vi ha rätt att ha våra villatomter kattfria om vi vill.
De som hävdar att det är onaturligt att hålla katter som innekatter får kanske ta ställning till om de verkligen ska ha katt som husdjur eller (drastiskt) flytta ut på landet.
Tack för ordet!
/Mimmi