Katter som absolut måste släpa in sina byten Alternativ

[CillaM]

Varje kväll är det samma sak. Ut! Ut! Efter att ha berömt dom över deras duktiga bravader, ifall bytena är döda vill säga. Annars är det Ut! Ut! och totalöppen dörr.

Min yngsta katt är en suveränt duktig musfångare, fast kanske ändå inte, hon har förmodligen gjort slut på släkten näbbmöss i området vid det här laget och med tanke på deras blindhet/dåliga syn är det väl egentligen ingen sport att fånga dom. Dessa skriker ju något fruktansvärt, innan de möter mörkret, eller ljuset, beroende på hur man ser på saken. Idag kom hon in med en sork. Jaha, det var det jag misstänkte nämligen, att jag har fått sork. Hålen har jag sett men liksom ändå blundat för, hoppats på gigantiskt stora ormar kanske... Den här sorken kom hon in med 2 gånger, nu har jag låst kattluckan.

[Ingrid Zon3]

Hur, eller om, katter tänker vet jag inte om jag har någon uppfattning om. Men reagerar gör de. Mina två tar aldrig med byten in här i radhusområdet. Men när vi hade landställe var det annat. Honkatten kom in med minst ett byte varje natt, jamade och la bytet under sängen. Ofta åt hon upp det sedan jag fått beundra det - och henne. Om jag låtsades sova hoppade hon upp i sängen och lät sig inte ignoreras. Jag brukade också tacka nej och då åt hon upp det själv, oftast.

Hankatten kom in med byten mer sällan, tack och lov, för alla hans byten levde och levererades direkt upp i sängen. Sen satt han och log medan jag försökteundvika att få vettskrämd gnagare under täcket, hua.

Båda katterna, men speciellt honan, är rätt hårt präglade på mig för att vara katter. Jag försökte i alla fall se det som att de erbjöd mig att äta först av ren "artighet". Och jag upprepade att tack men det är verkligen inte nödvändigt. Så minskade det för att sedan ta slut. Jag säger inte att det var orsaken, men man kan ju prova .

Ett annat alternativ kan ju vara att vänja katterna vid att vara inne på nätterna.