jag känner med dej o får gråten i halsen då jag tänker på mina älsklingar
som vandrat vidare,den enda trösten är väl att dom har de bra nu
det är vi som blir kvar som får bära sorgen,o den är inte nå lättare vilken vän det än är som går
sorgearbetet tar tid o det måste det antagligen ,jag sörjer fortfarande Nilssons tassande,men dom som inte kommer sakna honom antar jag är alla möss på torpet nu till sommarn
Din lilla Smula o du fick ändå 17 år tillsammans o det verkar som ni hade fina 17 år
kram på dej
Sorg, Behöver lite stöd
15-04-2004, 07:36
