Tack så jättemycket!
I går var en så sorglig dag. Alla i vår närhet var förstämda för Smulan var något så ovanligt som en supersocial pippi - med alla. Så fort någon (vem som helst) ens sa "Hej Smulan" så kom hon flaxande och ville gosa.
Nu är det så tomt. Buren står kvar (tänkte ta itu med den imorgon) och så fort jag går förbi så tittar jag efter henne av gammal vana. Suck!
Men det kändes rätt att skapa "Smulans plats" med en Stjärnmagnolia.
Än en gång - TACK!
/Mimmi
|