Usch, dags igen, GALLvarning... Alternativ

[Annica J]

Jaha, då var det dags igen... Fan vilken dag! Flängt runt som ett torrt skinn för att få att få allt att gå ihop. Orkar jag egentligen....NIX! Skulle egentligen fått skjuts av min vän till "psykprataren" men i sista minuten ringer hon och berättar att hon blivit dålig...huvudvärk...ja, ja dags att jaga min mamma och hennes sambo och försöka be om hjälp (detta är något jag verkligen undviker att göra i vanliga fall) då jag ej kan ta mig till sjukhuset själv...FET CHANS det var...hon skulle ut till min syster IGEN ihop med min mammas sambo och morbror för att de skulle klippa min systers gräsmatta....Hur FAN får tre pers plats på en åkgräsklippare...Och allt kom ner till en halvtimme-timme de hade behövt flytta för att kunna hjälpa mig men det gick ej. Sambon var redan på jobbet några mil bort så det blev till att leta igenom staden efter någon buss som skulle gå dit. Lyckades få tag i en och vad detta gjorde för nytta vet jag ej för så som hon "grillade" mig idag fick mig att få världens migrän och världens lust att skära mig!
Efter att ha kommit hem var det till att försvinna en stund under täcket för att samla mina krafter och varva ner. VET jag var tvungen att handla och men DÅ skulle väl kanske min mor kunna ställa upp--FET CHANS IGEN!
-Men lilla vän det får vi ta en annan dag. Jag är ej hemma nu.
Blev till att tvinga på sig kläder, musik i öronen med en hemsk värk i kroppen...värst är nog smästan/värken i bröstet och svanken idag men vad hjälper det.. jag fick klara mig fördet.

Har kollat flera gånger på nätet idag efter "mina" vackra Huernior. Vill HA, NU! men jag måste hålla mig till nästa år...OM jag orkar denna höst/vinter. Värsta tiden på året och tyvärr noll ork nu. Dessa mörka tider är hemska! Jag orkar inte, önskar jag vorde hos min pappa istället...men lite svårt då han e död...men bara tanken på att bara vila ej kämpa mer vore så lugnt...
Psykologen tyckte jag var min egen värsta fiende och det stämmer. Jag SKA göra allt perfekt-första gången annars är jag en förlorare och svikare, jag skall orka, det perfekta hemmet och livet men det existerar inte och jag kämpar bara hårdare och hårdare dag för dag för att bara få dörren i ansiktet, sparken i baken eller kalla handen.
Varför kämpa mer? Vad är det för mening att bara bli trampad på?

Mattan Annica

[Ammoura]

Vet inte om jag borde skriva, känner dig inte. Men jag vet hur det är att må dåligt. Och håller med om att höst/vinter gör det ännu svårare att stå ut.
Problemet med att få hjälp av familj är att många inte förstår vad det innebär att ha ångest. "Det är väl bara att rycka upp sig". Dock är det ju inte så enkelt. Jag fick förståelse först när min systers man och sen även min syster blev utbrända. Äntligen förstod dom mig och accepterade att jag inte alltid gjorde vad jag sagt o.s.v. Synd att det ska krävas att fler mår dåligt..

Ett tips på vad jag gör när det blir för mycket "måsten" är att skriva en lista. Skriv ner allt du skulle behöva göra men för att det inte ska kännas så ouppnåeligt skriver du även med "enkla" saker, sånt som du inte tycker är jobbigt och som går fort. Kan vara nästan vad som hellst, vattna blommorna, måla naglarna, rensa kylen, göra inpackning i håret, borsta hunden.. Sen stryker du i listan och när du då stryker över dom "enkla" sakerna nästan direkt så känns det lättare då du kan se att du är på väg.

Hoppas att du kan hitta någon väg för att orka och stå ut. Extra uppmuntring är ju att nya Allt om Trädgård kom ut idag. Kanske läsa lite nerkrupen under en filt med en kopp te? Försök tända så mycket lampor som möjligt så känns mörkret ute lättare.