hamling Alternativ

[ankiironninge]

 DSC00702.JPG ( 72.76k ) Antal nedladdningar: 71
Idag har vi påbörjat ett stort projekt på mitt arbete. det gäller ett tiotal lindar. Varför hamlar man?? Träden i jordbrukslandskapet har en lång historia. Förr höggs och bröts kvistar för att användas till foder .. Gamla hamlade träd har oftast en rikare biologisk mångfald än icke hamlade träd av samma trädslag och träden är ofta de äldsta lövträden i landskapet. Vi hamlar dessa lindat ca va 5-6 år, startar i oktober och redan nästa vår och under sommaren har de fått nya fina, friska kronor igen.
En tät alle, där lindarna har vuxit ihop, ger mycket skugga ,det gynnar inte växter, buskar i dess akuta närhet och träden börjar konkurera med sig själva om plats.
Är en massa jobb med alla grenar som ska forslas bort, dom gör vi flis av. Löven får gå till komposten.
//anki

[Cilla]

Det här är ett stort ämne!

Det är sant att träd som hamlas regelbundet och korrekt kan leva längre än ett friväxande träd av samma art på samma plats. Den extremaste formen av hamling sker med bonsaiträd, och de som skärs med små nagelsaxar varje månad i både krona och rötter kan få längre liv än friväxande träd av samma art. Främsta anledningen är att belastningen från väder, vind, snö mm blir lägre.

Men det är också sant att de flesta träd som hamlas idag (iallafall mycket många) lever betydligt kortare än de som på samma plats får växa fritt eller friare. Detta på grund av att man inte beskär dem för att de ska leva friska och så länge som möjligt, utan att andra syften är viktigare - de ska bli mindre, föra in mer ljus, följa en arkitektur, vara så billiga som möjligt, kunna skäras i när som helst då tjänsterna är billigare, har beskurits tidigare så att kronorna inte håller t ex.

Ett träd som beskärs efter 20 års friväxande och sedan hålls in så glest som vart 5e år via hamlingsliknande beskärningar kan inte leva så länge och friskt som om det fått vara friväxande från början. Men man kan besluta att göra det ändå för att uppnå något annat syfte än att få fram friskaste möjliga träd.

Det finns olika beskärningsprinciper vid hamling. Knuthamling, dvs att man bygger upp en punkt därifrån man sedan tar års- eller tvåårsskott är en vanlig form. Den är skonsam eftersom snitten blir små och övervallningarna från samma punkt hjälper varandra att sluta snittytorna.

För många är det tilltalande och kulturellt viktigt att behålla hamlingen - både för dem som växt upp på landsbygden och minns hur man använde fodret, och för de som levt nära slott och herresäten där arbetskrävande, styrda träd var ett ideal. Men det är alldeles för mycket som kallas att hamla nu för tiden, och det stympas och halvstympas mängder av träd under tal om att bevara kulturhistoriska intressen. Numera också för att bevara biologisk mångfald.

Och det är sant. Ju fler dåliga hamlingar och beskärningar som utförs, desto mer död och döende ved och bättre mångfald av svampar och insekter (och därmed fåglar mm). Men mångfald kan man skapa på flera sätt, genom att t ex plantera fler arter än de som idag ofta planteras för hamling - fler arter än pil och lind alltså!