Skall hon äras eller..., Vet inte tusan vilken rubrik den här litanian hör hemma men Alternativ

[Överbölingen]

Så här är det. OBS! ej för dig som inte gillar utläggningar.
Vi börjar i morse. Tilldelat älgpass, trångt som en garderob full med granar. Inte farligt långt att gå men med lite KOL så är de sista hundra meternas uppförsbacke kämpiga. Flåsar ut och laddar soveljärnet. Lyfter huvudet och ser en (i och för sig inte lovlig älg) men ack så suddig pga att glasögonen immat igen vid mitt utflås. Torkar rent och älgen är naturligtvis borta. 15 minuter senare tar den eminenta Jax (gråhund) upp, förmodligen den älgen. Jagar den ca två timmar och kommer tillbaka.

Nu börjar berättelsen.
Skall träffa C-G från norrsidan med grävmaskin för planering runt gäststugan kl 11.00. OK verkar gott om tid för jag skall hämta en jaktbroder kl. 11.40 och vara på nytt pass kl. 12.00.
C-G är 20 minuter försenad. Måste gräva upp maskingrävd kabel ca 1 meter. Ordna fyllning för C-G hade inte telefon till Egon. Egon på vift och inget nallenummer. Tji fyllnadsmassor!

Något försenad och måste åka till skogs. Hoppar in i bilen. Tji bilnycklar. Letar mig svettig i tio minuter. NIX! Kommer på att sonens jaktvolvo är i Böle. Letar Volvonycklar. Får igång antikviteten och rullar. 40 minuter försenad. Kommer i pass ytterligare några minuter senare och inget har hänt hittills. Hinner ladda och strax kommer upptaget av okänt djur. Hör hur det passerar mig inom 50 meter men myrsly ger inte den minsta skymt av djuret men jag hör klafset i mossan. Efter besök hos en passgranne, så passerar djuret mig bakom en krök på stigen och hunden försvinner efter långt i fjärran.

Åker hem. Letar igenom hela huset och alla ställen jag varit på. Tji, egna bilnycklar. Ringer hustru Eva som blir … Ringer Jesper som lovar kicka dem med Norrlandsposten (dvs bussgods) får meddelande om att de är levererade dit och att nycklarna kan avhämtas mellan kl 09.00 och 10.30 eller under en timme på eftermiddagen. (Suveräna arbetstider).

Hör att telefonen ringer. I ryggsäcken. Jackan nerpackad. Kollar vem som ringt när jag får en stund över. Jo, grus-Egon har fått mitt meddelande och är på gång med 9 kubik fyllning. Han anländer och med mycket skicklighet och lite tur så kommer han från den leriga gården efter tippningen. Nytt lass kl. 09.00 i morgon.

Just då! Jag erinrar mig att jag hörde ett pling när jag bar ut lite grejor till bilen. Lusgranskar fyra meter, mer eller mindre lövtäckt , natursingelväg. Tji nycklar. Går in. Säger på skämt till taxen –Har du tagit mina nycklar? Hon blir fullständigt vild och rusar runt, runt. Jag kastar ett öga i hennes bur. DÄR LIGGER NYCKLARNA! Under den eminenta lunchpausen hade Jonna suttit på linan som räcker såväl till bilen om in till hundkorgen. Hon hade alltså hittat nycklarna och burit in dem.

I morgon förmiddag åker jag in till Hammarn och hämtar dublettnyckeln.

Grundregel för jägare är ”lita på hunden”. Men!?!

[Heda]

Ha, ha ,ha uj, uj, uj!! Precis, lita på hunden....du skulle frågat tidigare!!! Hon tog sitt ansvar och bar in de värdefulla nycklarna....men var det någon som frågade henne??? Näääe, just det... bassning husse!!!

Här frågar vi mest var den andra skon är, som råkade hamna under kastanjen när matte eller husse kom hem och våra retrieverhjärnor tvingade oss att ta något i munnen det var ju inte meningen att glömma den däär...

...eller handskar...ofta funkar faktiskt "Vaar är handsken??" hållandes den ensamma maken framför bärarhundarna. Strumpor letas fram under soffor...för dom luktar ju såååå husse!!

MEn läste faktiskt om en jägare som hittade ett under eftersök tappa kikarsikte med hjälp av vovven. Det hade blivit mörkt och husse tog en chansning och sa "Sök"....varpå vovven försvann i mörkret och kom tillbaka med husses tappade "ädelsten"....lita på hunnn!!

För övrigt, tack för en underhållande historia!!

//Heda