hej!, ähum - okej... Alternativ

[Ammi]

Ammi här, eller Anne-Marie, eller "kärringen mot strömmen" kanske...

Skrev ett par gånger förra sommaren, nu är jag här igen.

Ålder? 53. (läste ålderstråden) till vardags "trotsåldern" kanske? Fast jag är snäll som en ängel (egen utsaga )

Fobier? Tvärtemotfobier, tror jag. ÄLSKAR småkryp, odjur och ... ähum ... silverfiskar... De är så vackra...

Om nån har över, skicka till mig, de har försvunnit när jag renoverade badrummet, FAST jag var så försiktig.
De gör ingen skada alls hos mig, bara hjälper till att äta damm och annat skräp som jag får över när jag städar (OM jag städar, ähum igen)


Bor på en gård på landet, zon 3, har lite skog (15 träd-ha-ha), ett par små berg, några små hus, ett par hagar med grannhästar i, har ätit upp de sista hönsen, kalkonerna och kaninerna, när barnen växt upp, och jag får flyga ut istället för att passa barn och djur.

Älskar djur i alla former (de är så goa, mmm - flåt, jag menade inte så!) både stora och små, men nu ägnar jag mig åt min trädgård, som helst ska vara lättskött och klara sig utan daglig tillsyn om jag vill ha paus, eller sova gott nån dag, eller åka på semester, eller nåt.


Ni har skrivit om mistel, en av mina älsklingsväxter.

Här på Mälaröarna där jag bor, växer de kvar sedan bronsåldern (vi har skyddat läge, och de gillar inte för stark kyla) och har börjat sprida sig enormt de senaste femtio åren, efter att krigsårens vargavintrar tog slut.

Lite uppblandat med europeisk mistel är de nog också, för de kom visst också in med importerade fruktträd runt förra sekelskiftet, sägs det.

Här på gården har jag många träd fulla med mistlar (och det har hänt att jag fått en och annan puss).

När sidensvansarna kommer i sina stora flockar, blir björktrasten som galen!

Han mutar nämligen in sitt område här varje år, och beräknar väl att maten (mistelbären) ska räcka över vintern. Och så kommer marodörerna (de vackra sidensvansarna) och bara kaläter hans odlingar utan att fråga om lov.

Långt innan jag hör sidensvansarnas ljuva silverklockor, vrålar björktrasten rakt ut de värsta eder han kan uppbringa, och jag vet medetsamma vad som är på gång...


Intressen har jag många, de flesta kopplade till djur och natur, och människor.
Fast jag i mångt och mycket är en "enstöring".

Fotograferar mycket, ritar och målar i perioder, snickrar emellanåt, skriver, läser (mest facklitteratur inom några få områden).


Älskar smådjur, spindlar, skalbaggar, fjärilar, (silverfiskar), snäckor (men inte vinbergssnäckorna i trädgården, de får bo utanför). Trädgårdssnäckorna går bra, de är så oerhört vackra och gör ingen skada.

Tycker inte om sniglarna i trädgården. Älskar de vackra liljebaggarna - men vi kompromissar, för jag älskar också mina liljor...


Rådjuren här heter Molly, Nellie och Rupert. Vi brukar prata med varandra, de är fina.
Molly ska ha barn snart igen. Hon brukar föda i min trädgård, den oinhägnade vildvuxna delen.

Förut försökte jag jaga bort dem (då var de namnlösa), men de försvann inte alls, och jag kände att det kommer enbart att sluta med en hjärtattack för min del, (och ingen stek ... mmm) *slickar mig om munnen* (oj, flåt igen, har inte ätit frukost än... )


Har min trädgård inhägnad - en ojämn kamp, för de finner minsta lilla glipa att gå in genom. Då får jag öppna grinden och be dem vänligen att promenera ut igen.

Jag ser dem som mina husdjur (såna rymmer också om man inte håller efter staketen), men de här är så lättskötta! Ingen mockning, ingen daglig tillsyn, inga dyra veterinärkostander, ingen klöv-vård, ingen oro inför barnafödandet, med vaknätter och så... Dom fixar allt själva, så praktiskt.


Nu tror jag bestämt att mina fingrar också "rymde" (på tangenterna) ... det blev ett himla långt inlägg.

Om jag fortsätter skriva, så lär ni se mer av dessa långa inlägg, för mina fingrar rymmer friskare än rådjuren!

Många kramar från "Ammi"
(har inte hetat Ammi sedan jag var liten tulta, det är väl dags att "gå i barndom" igen då... är nybliven "förtidspensionär" som det hette på den gamla goda tiden)

hej sålänge - om nu nån orkat läsa.

[Lars-Olof Arvids]

Hej Ammi!
Detta var en av de bästa presentationer jag har läst! Härligt med en trädgårdsägare som är sann djurvän! Jag blir så trött när jag läser sura inlägg från folk som till varje pris vill ha bort rådjuren, med nästan samma ton som fårägare använder om vargar. Även jag har rådjur runt knutarna emellanåt, även om jag alltför sällan ser dem i dagsljus. (Jodå, jag har en hel del lökväxter också.) I morse var i alla fall en bock framme ca 15-20 meter från köksfönstret när jag satt och åt frukost. Ett rådjur som brukar föda i din trädgård gör mig rejält avundsjuk! Själv skulle jag som sagt bli glad om jag bara fick se dessa vackra djur lite oftare. Även ditt intresse för småkryp delar jag. Sedan ett par år är jag med i Västsvenska entomologklubben och försöker där lära mig mer om diverse fascinerande smådjur. Att ha fjärilar och bin i tankarna vid växtvalen i "trädgården" (naturtomten) har blivit en självklarhet, liksom att sätta upp fågelholkar lite varstans. Snart slår mina körsbärsträd ut till glädje för mig och humlorna. Så mycket körsbär brukar jag inte få, utan det mesta tar fåglarna - vilket är dem väl unnat, eftersom jag gärna vill ha lite liv och rörelse omkring mig. Svaga funderingar på liten en damm för grodor och andra vattendjur har börjat dyka upp, men det får i så fall bli nästa års projekt. I år ska jag först och främst försöka få ängen (en f d gräsmatta) fin. Om man som jag bor mitt i naturen tycker jag att man så långt som möjligt ska försöka leva med den, inte mot den. Men nu rymmer mina fingrar också iväg märker jag - hej så länge och skriv gärna mer!

Olle