Jag hobbymålade en grej här på morronen, fick lite silverfärg kvar, vad gör jag med den? *snålisen funderar, vill inte kasta*
Fick en snilleblixt, och rusade ut i hallonlandet och hämtade in en yrvaken vinbergs-snäcka!
Han sitter här bredvid mitt tangentbord just nu, vackert silverskimrande! Som pärlemor! Inte heltäckande, utan ådringarna i skalet syns tydligt. Vackert!
Han har "torkat" och precis vågat sig ut för att spegla sitt nya jag. Han ser inte alls ut att må dåligt. Vi får väl se hur det går.
När jag var liten märkte jag sniglarna med nagellack. (säger "sniglar" när jag menar vinberg-snäckor). Tre år senare kom "J" krypande i gräsmattan.
Vi får väl se hur "Lilla Farbror Silver" klarar sitt nya liv. Blir han attraktiv på snigelmarknaden månne? Kommer töserna att stå på kö inför hans skimrande nya yttre?
Om inte så är ingen större skada skedd, eftersom han är både han och hon i samma person så att säga, och fixar sina barn med sig själv om det kniper. Måste vara lustigt att vara snigel...
Eftersom jag brukar "dra iväg" när jag får nån idé, ser jag redan framför mig, hur min trädgård kryllar av framglidande konstverk i olika färgrika konstverk! *härligt* Jag visste väl att jag gillar snäckor i trädgården!
Nu ska jag gå ut och introducera Lilla Herr Silver i snigelharemet.
Kramisar från Ammi.
"Sagoberättandets och poesins språk är drömspråkets mäktiga syster.
Denna plats i psyket där drömmar, sagor, poesi och konst möts är den instinktiva eller vilda naturens gåtfulla hemvist."
/ Pinkola Estés, ur "Kvinnor som slår följe med vargar".
tokigt..., ??? men kul...
22-04-2004, 11:45
fick fundera ett tag innan jag kunde bestämma mig för om denna figur gapskrattar eller gråter vilt förtvivlat. Som svar på mitt inlägg, kan det ju vara bådedelarna... 
