Jag kan inte säga att jag VET hur det känns, jag har ingen närstående som har avlidit, mer än min farfar 1981.
Men jag kan säga att jag förstår hur du känner, det är min värsta mardröm att min älskling skulle gå bort och den mardrömmen kommer jag att fortsätta ha, han hade en stroke för några år sedan så man vet aldrig hur länge man har sina älskade till låns.
När jag läser det du skrivit så gråter mitt hjärta och jag känner verkligen med dig, det finns ingen tröst jag kan ge dig, men mina tankar kommer att vara hos dig då jag fasar för den dagen då min älskling lämnar mig, jag vet inte om jag kommer att klara det.
Det är tur att du har barnen, ta hand om dig.
Frihet är att ha modet att följa sina känslor.