Men oj, oj, oj... Vad är det du skriver Biggan...?
Usch och fy, så ledsamt och så tråkigt... Beklagar verkligen!
Instämmer med alla de andra som skrivit olika inlägg. Du har fått så många bra svar, tycker jag.
Det jag bara känner spontant, är att du kanske skulle bege dig ut till skogen för ett riktigt "sorge-vrål" och skrika ut allt det onda som trycker i bröstet, samt att gråta ut i mängder varje dag. Högt och tydligt! Känns så mycket bättre efteråt då! Sorgen brukar oftast blandas med glada och tokiga minnen som man har haft tillsammans och då är det lättast att tränga undan gråten istället för att släppa fram den.
Du kommer att klara det här Biggan! Du är så stark i dig själv (fast du kanske inte tror det...) och tillsammans med din familj så kommer Ni så småningom att se lite ljusare på tillvaron...
Det ÄR smärtsamt nu och kommer så att vara ett tag. Det måste få vara så.
Allt har sin tid...
Varma tankar och varma kramar till Dig i Din svåra tid!
Sussie.
Redigerat av Sussie F-Flower: 03-11-2008, 23:33