Detta med att ha svårt att sova..., ...varför är det så vanligt och vad göra år det? Alternativ

[Monaxe]

Den dagen man drabbas av sömnsvårigheter inser man ju vilken underbar gåva det är ha att god sömn...
Mina sömsvårigheter började för 10 talet år sedan, dels i kombínation med nattarbete, sedan ett stressigt frustrerande jobb med överkrav, och kulminerade sedan i samband med en längre tids sjukdom.
I dag har jag kvar mina sömsvårigheter, och jag vet att jag delar det bekymret med många andra. För min egen del tror jag att jag har rubbat min sömncykel såpass mycket att jag är glad om jag får 3-4 timmars sammanhängande sömn, i varje fall innan jag ska jobba.
Att ha störd sömn kan ju bero på så många olika saker, ex sömnapne vid kraftig snarkning.

Men den typen av sömnstörning som jag funderar på är den när man bara inte kan somna, timmarna går....till slut så har man legat och snurrat i sin myrstack till säng under 3-4 timmar, utan att få en blund i ögonen, stressen ökar allt mer, om 2 timmar ringer klockan, jag måste få sova..... Känner ni igen det?
Eller den där varianten att somnar gör man, men vaknar igen efter 1-2 timmar och omöjligen somna om igen....
Finns det några goda råd och tips ute i stugorna, hur gör ni dessa nätterna när timmarna bara går och John Blund inte vill infinna sej?

Jag försöker hålla ungefär samma tider, inget kaffe el the, svalt i sovrummet etc, ja ni kan alla de där knepen.

Jag har iaf lärt mej att om jag inte somnat efter säg 1 timme, då går jag upp, då är sängen bara ett stressmoment för mej, dessutom väcker jag min partner. I de lägerna lägger jag mej på soffan och har faktiskt lyckats att somna ibland.
Insomningstabletter? Javisst, har provar och prövar det oxå, ffa de dagar jag ska upp och jobba. Men ska det vara så här? Tar man med sej så mycket stress och oro in i sängen så inte längre får den vila vår fysiska och psykiska hälsa så väl behöver?

Huskurer knep och tips mottages tacksamt!

[flinga100]

Hej Monaxe och ni andra!

Oj, sömnproblem kan jag allt om, känns det som.

I perioder har jag haft både väldigt svårt att somna och problem med att jag vaknar i vargtimmarna. Anledningen har varit, precis som för er, oro och stress. Jag har provat huskurer, akupunktur, massage och insomningstabletter.

Det som slutligen har hjälpt för mig är KBT. Jag sover fortfarande inte perfekt, men upplever inte sömnen som något problem längre. Och tror egentligen inte att jag sover sämre än mina kollegor... För som du skriver, sömnstörningar är ju sååå vanligt.

Jag har gjort precis som ni (nu är jag slarvigare igen, men det går bra ändå) - fasta rutiner, inte gå och lägga mig förrän jag verkligen är trött (jag lägger mig MYCKET senare numera), jag gör ingenting annat än sover i sängen... Men framför allt fick jag diskutera paniktankarna med en terapeut och kände helt ärligt efter det att det är helt ok att jag inte sover så bra vissa nätter. Så när jag vaknar eller inte kan somna drar inte paniken igång. Och då kan jag oftast somna om igen ganska snabbt.

Precis som du skriver - när man har problem med sömnen inser man vilken gåva det är att få sova ordentligt! Ska bli spännande att se hur ni andra har tacklat sömnproblemen.