Fundering kring dagens svenskaundervisning Alternativ

[*Ulrica*]

Jag funderar på en sak.

Min son går i 2:a klass. Han är normalbra i skolan. Men en sak tycker jag är lite konstig.
Han skriver meningar utan mellanrum mellan orden. Han stavar efter eget huvud ungefär som det låter. Stor bokstav, meningabyggnad, skiljetecken förekommer inte. detserutungefärsåhärförutomattstavningengörattmanharännusvårareattläsavaddetstår


När jag tog upp detta med fröken så förklarade hon ungefär såhär:
"Om man rättar barnen så tycker de inte att det är roligt att skriva. Jag jobbar i första hand med lusten till att skriva. Det andra löser sig med tiden. När de läser mer och jämför med hur de skriver så ändrar de själva sitt sätt att skriva. De tror att jag rättar deras skrivböcker och jag skriver Bra! men ibland kanske jag knappt kan läsa vad det står."

På ett sätt förstår jag hur hon menar. Det är ju bra att barnen tycker att det är kul att skriva. Men fungerar det verkligen så att det kommer med tiden? Borde inte fröken åtminstone vara öppen mot barnen med att hon inte är noga med HUR de skriver istället för att låta dem tro att de skriver perfekt? När jag frågade min son om han ville att jag skulle hjälpa honom att rätta ett mail han hade skrivit så sa han med en mycket överlägsen och självsäker röst: "Ja visst, du kan ju se om du hittar något."

Som tur är tillämpar inte fröken samma pedagogik när det gäller matematik.

Används samma pedagogik på era barns skolor också? Har ni erfarenhet av att det fungerar?

[*Stintan*]

Intressant tycker jag. Inte för att jag har några barn längre i den åldern men jag har funderat många gånger vad det beror på att så många unga har så bristande svenskakunskaper. Att man när man går i 2-an ännu inte lärt sig meningsuppbyggnad eller kan stava ordentligt är ju inte konstigt men att man inte ens ska lära ut att det ska vara mellanrum mellan ord låter högst märkligt. Jag kan inte förstå att det på något sätt skulle minska intresset för att skriva att lära ungarna det. Varför skriver läraren att något är bra som inte är det? Sen kommer ungen hem och talar om att det är rätt att skriva ihop orden för det har fröken sagt. Som förälder vill man ju förhoppningsvis hjälpa till men då hamnar man ju i en konfliktsituation om skolan lär ut en felaktighet bara för att ungarna tycker att det är roligare då.

Visst vissa saker kanske kommer av sig självt så småningom genom att dom också läser mycket men det är verkligen inte självklart att alla ungar tycker det är roligt att läsa. Jag förstår också på sätt och vis tankegången men det finns också ett facit, även om det inte är efter just den pedagogik du nämner och det är att mängder av ungar går ut skolan med väldigt dåliga kunskaper i svenska och matte. Att man då inte lägger extra krut på att lära ungarna rätt svenska från början, utan påstår att det kommer av sig självt med tiden, känns för mig helt galet. Våra barn ska inte behöva vara försökskaniner för nya pedagogiker på det sättet, åtminstone inte i så viktiga ämnen som svenska och matte.