Fundering kring dagens svenskaundervisning Alternativ

[*Ulrica*]

Jag funderar på en sak.

Min son går i 2:a klass. Han är normalbra i skolan. Men en sak tycker jag är lite konstig.
Han skriver meningar utan mellanrum mellan orden. Han stavar efter eget huvud ungefär som det låter. Stor bokstav, meningabyggnad, skiljetecken förekommer inte. detserutungefärsåhärförutomattstavningengörattmanharännusvårareattläsavaddetstår


När jag tog upp detta med fröken så förklarade hon ungefär såhär:
"Om man rättar barnen så tycker de inte att det är roligt att skriva. Jag jobbar i första hand med lusten till att skriva. Det andra löser sig med tiden. När de läser mer och jämför med hur de skriver så ändrar de själva sitt sätt att skriva. De tror att jag rättar deras skrivböcker och jag skriver Bra! men ibland kanske jag knappt kan läsa vad det står."

På ett sätt förstår jag hur hon menar. Det är ju bra att barnen tycker att det är kul att skriva. Men fungerar det verkligen så att det kommer med tiden? Borde inte fröken åtminstone vara öppen mot barnen med att hon inte är noga med HUR de skriver istället för att låta dem tro att de skriver perfekt? När jag frågade min son om han ville att jag skulle hjälpa honom att rätta ett mail han hade skrivit så sa han med en mycket överlägsen och självsäker röst: "Ja visst, du kan ju se om du hittar något."

Som tur är tillämpar inte fröken samma pedagogik när det gäller matematik.

Används samma pedagogik på era barns skolor också? Har ni erfarenhet av att det fungerar?

[*Stintan*]

Jag tror absolut du har rätt. Känner igen det också och minns när jag skulle försöka hjälpa ungarna med hemuppgifter. Man blir ju inte trovärdig som förälder i barnens ögon när fröken sagt att det felaktiga är rätt. På det viset sätter ju skolan krokben för både barnet och föräldern. Kanske är skolan inte riktigt medveten om vilka konflikter det kan bli och hur stor betydelse frökens ord och sätt har. Ungar förstår mer än man tror och därför anser jag att man måste tala om vad som är rätt från början. Undrar hur läraren förklarar sen att det den först sagt är fel och nu ska vi göra på rätt sätt.

Mina ungar skrev bara med versaler i flera år på 80-talet. Jag tror det var först uppe i högstadiet dom gick över till gemener. Skrivstil kunde dom varken skriva eller läsa förrän ännu senare. Skolan tyckte det var ok medan jag tyckte att det var bedrövligt. Båda behärskar svenska i både tal och skrift idag som vuxna väldigt bra i mina ögon men jag tror inte dom gjort det utan min inblandning. Det viktigaste är tycker jag att man bryr sig om barnen skolarbete och att man kan prata med läraren vid behov. Jag tror att skolan behöver och vill ha engagerade föräldrar och att det är jättebra om man tar upp såna här saker.