Detta med att ha svårt att sova..., ...varför är det så vanligt och vad göra år det? Alternativ

[Monaxe]

Den dagen man drabbas av sömnsvårigheter inser man ju vilken underbar gåva det är ha att god sömn...
Mina sömsvårigheter började för 10 talet år sedan, dels i kombínation med nattarbete, sedan ett stressigt frustrerande jobb med överkrav, och kulminerade sedan i samband med en längre tids sjukdom.
I dag har jag kvar mina sömsvårigheter, och jag vet att jag delar det bekymret med många andra. För min egen del tror jag att jag har rubbat min sömncykel såpass mycket att jag är glad om jag får 3-4 timmars sammanhängande sömn, i varje fall innan jag ska jobba.
Att ha störd sömn kan ju bero på så många olika saker, ex sömnapne vid kraftig snarkning.

Men den typen av sömnstörning som jag funderar på är den när man bara inte kan somna, timmarna går....till slut så har man legat och snurrat i sin myrstack till säng under 3-4 timmar, utan att få en blund i ögonen, stressen ökar allt mer, om 2 timmar ringer klockan, jag måste få sova..... Känner ni igen det?
Eller den där varianten att somnar gör man, men vaknar igen efter 1-2 timmar och omöjligen somna om igen....
Finns det några goda råd och tips ute i stugorna, hur gör ni dessa nätterna när timmarna bara går och John Blund inte vill infinna sej?

Jag försöker hålla ungefär samma tider, inget kaffe el the, svalt i sovrummet etc, ja ni kan alla de där knepen.

Jag har iaf lärt mej att om jag inte somnat efter säg 1 timme, då går jag upp, då är sängen bara ett stressmoment för mej, dessutom väcker jag min partner. I de lägerna lägger jag mej på soffan och har faktiskt lyckats att somna ibland.
Insomningstabletter? Javisst, har provar och prövar det oxå, ffa de dagar jag ska upp och jobba. Men ska det vara så här? Tar man med sej så mycket stress och oro in i sängen så inte längre får den vila vår fysiska och psykiska hälsa så väl behöver?

Huskurer knep och tips mottages tacksamt!

[Gossen Ruda]

Jag kan väl dra min sömnhistoria också. Har alltid haft problem med att somna, ända sen barndomen faktiskt. För det mesta är problemet att jag inte kan slappna av, funderar och tänker på vad som hänt och vad som kan komma att hända.

Problemlösning? Tja, att just försöka slappna av. Ibland hjälper det att tänka på fantasihistorier som jag byggt upp själv med hjälp av bitar av verkligheten. Givetvis är det jag som är hjälten. Tänker dock inte dra dom här, lite självkänsla vill jag ha kvar.

Lösningen utöver detta är olika tabletter. Bara det att jag vet att om jag inte kan somna så finns det hjälp i skrivbordlådan hjälper ibland. En längre tid använde jag Rohypnol. Funkade bra ända till puckona på stan insåg att man kunde slåss bra med det medlet i kroppen och då blev det för besvärligt för läkaren att skriva ut det så då övergick jag till Stilnoct. Funkade bra under flera år men sen insåg jag att det påverkade min redan dåliga mage. Då övergick jag till Flunitrazepam. Igen. Det är faktiskt exakt samma ämne som i Rohypnol men puckona har inte fattat det så det är inte narkotikaklassat. Fast jag varierar mig om jag tagit det flera gånger i rad. Då blir det Somadril istället, ibland Atarax eller en kombination av dessa. Somadril funkar bara i några nätter, sen vänjer sig kroppen. Över huvud taget så har alla avslappningsmediciner mer eller mindre tillvänjningsproblem. Det är bäst utan men bättre än att ligga vaken.

Till sist tempen. Alla säger att man skall ligga kallt, jag vill ligga varmt. 22-24 grader med ett tunt täcke gillar jag mest. Blir det kallare fryser jag och svettas som en gammal ost om det blir för varmt.