|
Jag kan ju berätta hur jag gjorde i fjol när jag frösådde för första gången, och hur det gick. Jag införskaffade några sådana där minidrivhus, avlånga gröna som man ställer krukor i och med plasttak. Jag sådde två frön i varje kruka, i såjord, i februari, tror jag (eller mars?), för det stod på påsen att det skulle dröja länge innan fröna grodde, så jag tyckte att jag skulle vara ute i god tid. Efter fem dagar var nästan alla fröna uppe och jag har ingen stödbelysning, så det var alldeles för tidigt.
De växte lite, men inte särskilt fort. Fröna måste passas varje dag! Vi hade besök två dagar i april, så jag gick inte in i rummet där det ena växthuset stod på två dagar. När gästerna åkte var alla plantorna döda utom en. De hade fått det för varmt just de dagarna.
Den klena växtkraften verkade bero på att jag inte orkade plantera om dem. Jag hade ju sått i såjord, men fick till sist plantera om dem för att det skulle hända något. Det kändes ganska trassligt att plantera om, de var så små och bräckliga, men det redde sig ganska bra, även om det kändes negativt att störa rötterna. Det var det nog inte (har senare läst att det stimulerar rotbildning).
Sedan skulle de avhärdas och bäras ut och in, få lite sol en stund, men inte så att de brände bladen (de har inget skydd när de växt upp inne bakom glas). Ett par veckor fick det bäras ut och in, eller flyttas runt så att de stod i mest skugga.
Till sist var det dags att plantera ut. Det var inte så svårt. Mina lövkojor blev dock väldigt skrangliga, vet inte om det berodde på den för tidiga sådden eller för dåligt med näring efter att jag planterat ut dem. De blev väldigt magra och ingen fröjd för ögat. Men de blommar fortfarande.
Höstvädden var det jag lyckades bäst med. Jag lyckades skrapa ihop (få att överleva) kanske 25 plantor, och de har kanske betalat mina fröäventyr. De har tagit sig fint och har knopp i sig nu, men de kommer inte hinna blomma, vilket inte var troligt heller, men det vet de inte.
På det hela taget tyckte jag att det var trassligt och besvärligt att så inomhus. Det måste passas hela tiden och sedan ska blommorna vänjas vid utelivet.
Men jag har inte gett upp mina såplaner. Jag har skaffat nya frön. Dem tänker jag så nu i veckan och sedan ställa ut med markväv över, så får de klara sig ute och gro till våren. Markväven skyddar mot ogräsfrön, för jag provade även att så utomhus i somras. Fyra av åtta sorter kom upp, och sedan blev det ogräs för resten, men det var lite svårt att veta vad som var ogräs och vad som inte var det. Det är nackdelen med att så utomhus.
jag sådde även ettåringar direkt i rabatten. Det blev den torraste maj månad jag kan minnas. Den ena rabatten gav jag ganska snart upp att vattna, och där kom bara en planta (men det var jag medveten om när jag insåg att jag inte skulle klara av at vattna allt). Den andra rabatten (som jag vattnade varje dag) kom det upp brokbladssalvia i, och den växte sig snabbt fin och stor, så stor att den i princip kvävde min nyplanterade ros.
Det är väldig skillnad på perenner och ettåringar. Perennerna blir inte så stora första året, medan vissa ettåringar växer en över huvudet. Andra ettåringar, som mina magra lövkojor, blir det inte mycket med.
Jag tror att erfarenhet är a och o. Man får pröva sig fram och räkna med att misslyckas. Perenner som inte behöver en kylperiod skulle jag nog så ute till sommaren, för att slippa passningen. De blommar ändå inte första året.
Vet inte om detta är till någon hjälp, men hoppas på det. Funderar på att bara lägga ett tunt lager såjord överst i krukan för att slippa plantera om så många gånger, men vet inte om det funkar. Vet inte om det finns några genvägar som hjälper mer än de stjälper.
--------------------
Skåne, zon 1
|