En sak som är konstig är ju varför det har blivit så att det är låg status att vara hemma med sina barn och sköta hemmet och hög status att jobba. Det kunde egentligen lika gärna vara tvärtom. Skillnaden är nog delvis biologisk (stenåldersmännen var ute och jagade, kvinnorna höll sig närmare hemmet och skötte sysslorna där. De kunde inte lämna små barn utan mat, och att ta med dem på jakt hade nog varit farligt och opraktiskt.), och det ligger ingen värdering i den. Att samla rötter, hålla elden vid liv osv. var inte mindre viktigt än att jaga. Pga att kvinnor senare i många kulturer inte räknades som hela människor, inte fick jobba, rösta, gå hemifrån ensamma osv., blev det ju som ett tvång att vara hemma, de kände sig ofria och när de sen började kämpa för jämställdhet var det kanske inte så konstigt att de eftersträvade karriär. Men så länge kvinnor måste söka status i att göra karriär, nedvärderas automatiskt hemarbetet som om det hade varit sämre. Männen kämpar ju inte precis för att få vara hemma, det är låg status i det. Men det är inte sämre! Varför ser man ner på kvinnor (och de få män) som vill ta hand om sina barn själva? I Sverige är det så gott som omöjligt, ungarna ska dumpas på dagis när de knappt kan gå.
Hoppas ingen missförstår mig nu, jag blir fruktansvärt upprört över orättvisor, kan inte fatta att kvinnor i "jämställda" Sverige fortfarande får lägre lön för lika arbete. Självklart tycker jag att kvinnor ska göra karriär - de som vill det. Tvingar man alla att göra det är man tillbaka i samma ofrihet som man från början försökte slippa ifrån, men denna gången är det samhället som förtrycker genom att pressa alla i samma mall.
Jag tror inte att samhället blir jämställt och rättvist förrän männen slåss för att få vara hemma med sina barn. Hur vi ska komma dit vet jag inte.
--------------------
Det ska gå.
|