Vem är hon? Jag bor ensam. Fast jag borde säga att jag bodde ensam tills
helt nyligen. Då flyttade en tokig gammal tant in hos mig!
Nej, inte med mitt medgivande och inte betalar hon hyra.
Hon bara finns där.
Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig
hört talas om, utom när det gäller en del tonåringar.
Hur som helst. När jag går till spegeln för att måla mig
ställer sig den där tokiga tanten framför mig! Där står
hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka
och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig.
Jag har skrikigt åt henne att gå sin väg men hon bara
skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av.
Det har gått så långt att jag slutat med makeup
utom lite läppstift som jag målar på i blindo, så att säga.
Gammeltanten sätter också på sig läppstift ibland, en
gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen.
Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina
kläder också. Jag har smal midja, har fått många komplimanger
under åren, men hon syr in kläderna så de stretar förfärligt
när jag försöker tränga mig i dem.
Mina papper kastar hon bort och hon flyttar på allt tills ingen-
ting finns där jag vet att jag placerade det.
Hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra
eftersom hon har problem med vikten .Jag kan ju unna mig
lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig
det mesta.
Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen, för det är ju
så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan
tom. Så hon har problem på det området också.
När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek
tittade expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit
där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet
nummer och gick till spegeln var det samma visa, tanten
ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan
klänning. Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!
Hon har konstrat med telefonen också så den sällan ringer
och telefonsvararen tar inte meddelanden. Jag vet ju att jag
är ganska populär. Det har jag alltid varit och karltycke har
jag också. Men sedan tanten flyttade in hör jag sällan från
någon. Så jag tittar på tv, men där har hon varit framme och
gjort bilden suddig och skruvar ner volymen så jag knappt
kan höra om jag inte skruvar upp den.
På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen,
så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här
och där.
Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol
som inte står där den alltid stått. Fula och ömma blåmärken
är resultatet.
Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och
pratat med vänner och bekanta, till och med folk i snabb-
snabbköpet och i affärerna här omkring. De får alla så brått
när de ser mig. Om jag vill småprata så mumlar de ofta
något i stil med: jaja, det där har du ju redan berättat.
hördu, förlåt mig, men jag måste springa.
Jag vet ju att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska,
ganska spirituell faktiskt. Men den här gamla tanten har
lyckats göra mig osynlig.
Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån
tanten kom, var snäll och meddela mig snarast. För om
jag inte blir av med henne -ja, då måste jag nog tänka
på att flytta
(Denna text har visats här på Odla tidigare men jag tycker att den är så bra att den "tål" att visas igen 
)
Vem har är hon?, Favorit text i repris
09-12-2008, 07:34
, fast jag har väääldigt noga talat om för honom att det är hon, den där tanten som dök upp för några år sen i samband att mina kläder krympt 
....................då tycker han så synd om mig att han snällt öppnar plånboken och betalar 
......och jag "gick på det" 
..................så lättlurad är jag 
