Långt om empati Alternativ

[Gossen Ruda]

Egentligen borde jag kanske vänta till i morgon för jag är lite trött så det blir nog inget lysande inlägg men jag kör hårt.

I en annan tråd framhålls det från veganhåll att djur bl.a. kan känna empati och därför skall man inte äta dom. Iofs tycker jag inte att sakerna hör ihop men att djur kan känna empati är enligt min mening rent nys. Först lite om ordet, från grekiskan: en=in och pathos=känsla.

Människor kan känna empati och det är något som lite förbryllar forskarna. Varför bryr sig människor om andra människor som dom inte känner eller är släkt med? Varför samlade människor in pengar till tsunamioffren som mestadels bodde på andra sidan jorden? Märkligt egentligen men kanske en produkt av vårt intellekt och inlevelseförmåga, möjligen kryddat med någon slags masshysteri. Tom den hårdfjällade Rudan ställde in nyårsfyrverkeriet och satte in 1000 spänn på Radiohjälpen. Andra människor känner empati för andra djur, ännu märkligare.

Allt är dock inte så enkelt, vi känner även djupare kärlek men även antipati och hat. Jag behöver väl bara nämna sönderfallet av Jugoslavien, folkmordet i Ruanda, judeutrotningen och Stalins Sovjet. Det är inte långt mellan kärlek och hat.

Hur är det med djuren då? Nja, inte finns det så mycket empati där, kanske inte alls. Det stora misstaget en del gör, enligt min mening, är att förmänskliga djuren, att ge dom känslor där det egentligen bara är instinktivt beteende. Ett par exempel.

Djurmammor är ofta måna om sina ungar, försvarar dom och skyddar dom. Gosar och håller Fast när det verkligen gäller lämnas dom oftast i sticket och får klara sig bäst själva. Inte blir saknaden speciellt synbar heller om dom stryker med, kanske nåt dygn. Däremot blir saknaden större hos ungarna om mamman försvinner, inte konstigt för då har dom svårt att klara sig själva. Fast är det empati? Tveksamt.

En stor flock gnuer borde klara sig utomordentligt mot några lejon, skulle alla gemensamt gå till anfall blev det bara slarvsylta kvar av lejonen. Men icke, var och en får klara sig själv. När ett djur blir taget lugnar övriga ner sig, nu vet dom att det lugnt ett tag. Inte försöker dom hjälpa offret. Om en kalv blir fångad försvarar mamman denne så gott det går men ger snart upp och fortsätter beta. Vanlig överlevnadsstrategi, varför dö när man kan föda en ny kalv snart. Troligen helt utan empati.

På tal om lejon. Varje flock består av några systrar och deras döttrar och kanske dotterdöttrar. Dessutom alla ungar i olika åldrar. Till detta en hane som är far till alla ungarna och som givetvis försvarar dessa och alla honor. Till slut blir han dock bortjagad av en starkare hane som tar över alla honorna. Ungarna då? Jo, dom dödas av honom. Det är ju inte hans ungar. Försvarar honorna sina ungar? Nej, dom bara tittar på. Snart kommer dom i brunst och blir betäckta och föder den nya hanens ungar. Varför riskera sitt liv när hon ändå snart får nya ungar. Totalt empatilöst men ganska klokt.

Skulle kunna komma med fler exempel men det är tillräckligt långt ändå. Empatilösa schimpanser som dödar sina forna kamrater och annat hemskt. Då är frågan om det finns nån form av empati hos djur? Kanske hos elefanter och valar. Det finns fall där delfiner hjälpt en skadad kamrat upp till ytan och jagat bort hajar mm. Fast dom dödar tumlare utan pardon, svårt det där.

[humla]

En liten tvist på denna diskussion är begreppet altruism - motsatsen till egoism. Jag har många gånger funderat på om det finns en sann altruism - att man kan göra något för någon annan bara för den andras skull, alltså helt osjälviskt. Men saken är ju den att om jag gör något för någon annan, så får jag ju alltid det tillbaks en bra känsla av att ha gjort något gott. Även om den andra inte gör något tillbaka för mig, så är ju själva tanken att "jag är en person som har gjort det där som var gott". Därför skulle man kunna tänka att det inte finns någon sann altruism, och således gör man alltid saker delvis av egoistiska skäl. Kanske är vi inte så olika djuren ändå?

Redigerat av humla: 16-12-2008, 17:39

[Gunilla T]

En liten tvist på denna diskussion är begreppet altruism - motsatsen till egoism. Jag har många gånger funderat på om det finns en sann altruism - att man kan göra något för någon annan bara för den andras skull, alltså helt osjälviskt. Men saken är ju den att om jag gör något för någon annan, så får jag ju alltid det tillbaks en bra känsla av att ha gjort något gott. Även om den andra inte gör något tillbaka för mig, så är ju själva tanken att "jag är en person som har gjort det där som var gott". Därför skulle man kunna tänka att det inte finns någon sann altruism, och således gör man alltid saker delvis av egoistiska skäl. Kanske är vi inte så olika djuren ändå?

Du tar upp något väldigt viktigt - varför gör vi goda saker? Gör vi det utifrån vår egen behovstillfredsställelse eller har vi som människor uppnådd en sådan mognadsnivå att vi gör saker för andra helt utan egoistiska motiv?

Det varierar förstås men jag har mött människor, mogna personer som inte drivs av egna behov så visst finns det. Dethär är mycket viktigt i behandlingsarbete - svårt att hjälpa någon annan om de egna behoven är drivande - tyvärr dras väldigt många människor som har väldigt starka hjälpbehov till just till vårdarbeten Nu menar jag inte sjukvårdande behandling utan mera samtal/terapier. Det behöver inte vara fel iofs men man måste ta itu med sin egen behovstillfredsställelse...

Har funderat en del över detta med djur och deras ev. empatiska förmåga..

Jag tror att naturen eller evolutionen om man så vill har begåvat oss med de funktioner vi behöver för att överleva som ras. Behöver djuren en empatisk förmåga??? Jag vet förstås inte men jag kan inte heller svara att så är fallet...människan behöver det definitivt för att vi inte skall förgöra varandra.