Hur kan det bli så här Alternativ

[MariaS]

Ja precis. Hela veckan har varit en enda lång chock rent ut sagt.

Det började i måndags, när svärmor var tvungen att åka in med ambulans. Hon hade smärtor i kroppen som gjorde att hon bara vrålade av smärta så fort man nuddade henne.... Ingen vet vad det är, men hon behandlas nu med morfin...

I tisdags kväll/natt fick jag sitta med sambon på akuten. Magsmärtor och 40 graders feber! Ja som blindtarmen men på fel sida. Det visade sig att han fått inflamation i en tarmficka.... Behandlas nu med dubbla antibiotika...

I onsdags ringde min dotter. Planen var att jhon och hennes man skulle komma ner och hälsa på nu till jul. Tyvärr medelar hon då att min svärson inte kan följa med, för hans bror hade akut åkt in med ambulans för magsmärtor. Det visade sig vara hjärtsvikt, så nu ligger han på hjärt-IVA och väntar på transplantation. 32 år gammal!

Torsdagen var väl ganska lugn. Inga olycksrapporter.

Fredag morgon ringer min dotter igen och gråter i telefonen. Jag trodde först att det hänt hennes svåger ngt, men... det visade sig att min svärson ändrat sig och tänkte följa med ner i alla fall, nu till jul. Bilen är färdigpackad och de var redo att sätta sig för att börja den 40 mil långa färden hem till mamma. Just som de ska sätta sig, halkar min svärsån och faller så illa att han bryter lårbenet. Under fredagen misstänks det flera brott.

Lördag. Ny rapport från dottern. Svärsonen har två brott på lårbenet och ett brott på lårbenshalsen!?

Söndag (idag) Har just fått beskedet att min svärson nu ligger på operationsbordet.

Trots allt detta är man ändå tvungen att hålla god min och vara trevlig mot kunderna i butiken. Men vilken vecka... Nu ska jag repa mod, torka tårarna och gå ut och öppna affären igen...

[Eva-Helene]

Ojojoj! Den veckan vill du definitivt inte uppleva igen...inte dom andra heller, misstänker jag!
Divertikulit vet jag hur det känns rent ut sagt fruktansvärt! Det enda jag upplevt som varit värre var inklämt bråck..(det klår faktiskt födslosmärtor).
Och svärsonen stackarn! Nästan skickligt att landa så illa! Och hans bror - så tragiskt när det drabbar så unga människor...så tvärt dessutom!
Och din svärmor - att besegra cancern och sedan händer detta! Oj oj oj!
Hoppas att det slutar väl för allihopa! En liten tröst kan jag komma med: sådana otursveckor drabbas man av bara ett fåtal gånger per livstid - så nu är det en mindre att frukta!
En stoooor tröste- och styrke till dig och er alla!