Nu har jag äntligen "tagit mig tid" att läsa alla inlägg på alla dessa 3 sidor... Har inte känt lugn och ro tidigare att sitta och läsa....
Och jag känner mej helt bestört, Maria, över vad du fått gå igenom de sista två veckorna!!!!!!!

Oj,oj,oj... ord räcker inte i detta läge, känner jag...
Det här var nästan som att läsa en rysare-novell, fast det här är sant! Man tycker att det är helt otroligt, för det känns helt orimligt att så många saker/händelser ska kunna hända för en och samma person på en sådan kort tid...
Förstår om du inte kunnat tänka normalt den sista tiden...
Stackars Dig! Stackars, stackars dig!!!!!!
Jag berättade om dig för min storasyster. (Förlåt att jag gjorde det, men hon berättade om sin kompis som hade stukat foten...) Hon sa direkt, att du var en mycket stark kvinna... för annars hade inte allt detta "hamnat" på dig... Det är bara de "starkaste" som blir prövad på detta sätt, ansåg hon. Så ska man tro henne så kommer du att klara den här utmaningen också, Maria. När allt är över kan man titta i backspegeln och ändå le åt allt elende....
Ja, åsså butiken också då...?

Det var ju också tråkigt när du lagt ner så mycket engagemang där, och i synnerhet
om du verkligen ville ha den kvar.
Huvudsaken är att du inte skäms för att butiken gått konkurs. Herregud, det gör ju var och varannan butik nu för tiden...
Upp med hakan, Maria!
(fast jag vet att det nästan känns som att man skulle vilja hoppa från närmsta bro...) Allt ordnar sig, ska du se...
Dock så kommer det att ta ett tag.... Det är ju inget som gör sig självt...
Den som har det mest kritiskt just nu är väl han med hjärtat... (mågens bror..?) Honom ska vi hålla tummarna för att allt går väl!!!
Stora tröstekramar till en stark tjej!!!