Påtvingad ensamhet är svår att ta sig ur... och det finns nog många som lever så och som inte riktigt vet om att dom själva en gång "valde" sig in i det från början!
En jag känner (eller kännde) är så där otroligt ensam... hon separerade från sin sambo, och sluta jobba nästa samtidigt. Det sosiala nät hon kände ihop med sitt ex. valde hon själv att inte underhålla... för han fanns där!! eller så "dög" dom inte. Arbetskamraterna "fösvann" med tiden... då dom inte längre hade något gemensamt. Med åren har den gått upp och ner...mäst ner, lite nya vänner, men inga "riktiga" vänner, det är svårt att träffa i den åldern.
Hennes barn hör sällan av sig längre... pga att hon själv valt det, utan att veta om det, då hon var gång dom bjudit hem henne har hon sagt... nä jag kan inte komma, jag mår så dåligt... (av ensamheten) detta har pågått i 15 år.
Den ensamheten vill man inte ha... men efter så här många år i ensamhet, kan man inte bli så mycke mera bitter och ledsen, och att alltid vara negativ! gör att det är svårt att få vänner.
Lära av detta... tappa
inte kontakten med dina vänner det finns alltid något man kan göra tillsamans
Om man nu inte tycker om samma saker... som att åka skidor... eller vad det kan vara, så finns det ALLTID något man kan göra tillsamans, promenera, åka till stan och fika, prata i telefon, ta en tv kväll ihop, gå på bio... eller kanske odla
Jag upplever det som att vi är ganska många..., som känner oss lite ensamma...? Gör Du?
01-01-2009, 01:41
