Jag kommer att tänka på när jag praktiserade i en handelsträdgård under en period på 80-talet. För snabbare drivning skulle vi preparera hyacintlökar i ett giftbad. Arbetsledarna sa att det rörde sig om starka gifter som man inte fick få på huden eller kläderna. Som fältbiolog och miljökämpe började jag fråga vad det innehöll (det har jag glömt nu) och ifrågasätta om det verkligen var nödvändigt med så starka saker. Då var det plötsligt helt ofarligt! "Det där kan du dricka om du vill!" sa en av arbetsledarna. Den inställningen hade de också när det hela var färdigt och badet hälldes ut och gick rakt ner i grundvattnet. En droppe i havet? Visst, men utan droppar skulle det inte bli något hav. Hur de gör nu vet jag inte, men det skadar inte att försöka ha lite koll på hur blommorna som säljs i affärerna odlas. Säkert är det som händer i Kenya betydligt värre än motsvarande odling här hemma och visst har vi ett internationellt ansvar, men vi bör också försöka hålla rent framför egen dörr. Liksom att det knappast är trovärdigt att värna om Indiens tigrar om man är varghatare i Sverige, ger det alltid större trovärdighet om man lever som man lär hemma. Att vi lär ha världens renaste jordbruk innebär t ex inte att det inte kan bli ännu bättre på vissa områden. Själv köper jag ofta miljö- och rättvisemärkta varor, och om fler ville göra det i större utsträckning är vi snart lite längre på vägen mot en renare jord.
Olle
|