CITAT (Annica J @ 15-01-2009, 12:40)

Hej!
Vill ni veta det konstigaste??? Jag FATTAR att innerst inne att det är min "familj" som mår dåligt och speglar allt på mig..Min psykolog/kurator har fått mig att inse detta men jag kan verkligen inte tackla det. Jag VET att min mamma är rent ut sagt hatad utav många för hur hon beter sig. Bara klampar fram, förolämpar och försöker vinna på varje situation. har även förstått att hon gärna ljuger mellan mig och min syster..helt olika historier till oss båda. Till mig hur hemskt livet e, vad allt e jobbigt, skitsnack om gamla vänner, lögner om pengar medan syrran får allt bra...då mår hon på topp och kan flytta berg åt henne..??????????? Jag har flera gånger försökt få mod till mig att berätta för syrran eller konfrontera min mamma men då dras helt plötsligt sambon in och han vet ju bäst och sedan är Annica en lögnare, "hitta-påare osv." Att försöka prata med min mamma fungerar ej då någon e minsta kritiskt eller motsägande blir svaret- detta förstår jag det är ingen ide att diskutera med dig! Sedan vill hon ej prata mer.
jag försöker ofta ringa och fråga hur hon mår och ber henne ringa mig och berätta hur det gått hos ev. läkarbesök och liknande men de uteblir alltid...och då VET hon verkligen att jag väntar på att höra hur det gått med henne. Syrran ringer hon trots syrran ej sagt något. Hm!!! Funderar ibland på att ta med henne till "psykstället" men då skulle väl hon vilja ta livet av sig för att de/vi pratar emot henne. Blir dagligen uppskriven i hennes dagbok för att jag aldrig hör av mig eller bryr mig och får detta sedan kastat i ansiktet.
Skriver mer sedan kanske, sambon skall ha datorn innan jobbet. suck.
hej sålänge!
Hej igen Annica!
Jag tycker att du har skrivit väldigt bra, de första raderna i det här inlägget.
Jag, och fler med mig har nog anat att du redan haaar fattat allt detta.
Jag tror att det som är problemet, är att du inte orkar att att ta itu med allt längre. Det har gått så långt så att du ibland skiter i vilket det blir... -även fast du innerst inne har en önskan...
Tappa inte bort den "önskan", för det är den som till slut kommer att hjälpa dig att ta steget till ett bättre liv.
Tänk på hur du skulle vilja ha det i ditt liv, vilka människor skulle få finnas där...?
Vilken form av arbete skulle du vilja ha? Hur skulle du vilja att ditt hem ser ut? Trädgård/blommor???

Djur? Listan går att göra lång på alla möjligheter som finns.
Det gäller bara att inte släppa taget... Det kommer du att klara om du vill!
Är det länge sedan du var till kuratorn nu?