Hej alla som kanske undrar...., Ville bara berätta.l. Alternativ

[Annica J]

Hej på er alla!


Ville bara skriva att jag har ej glömt er...trots mitt långa frånvarande, längre kommer det nog att bli då jag nu även sprungit in i väggen.
Allt rasar omkring och får lite då och då mail, även ett kort vid jul ang hur jag mår och hur det är. TACK säger jag. Tack för eran omtanke men jag orkar bara inte bry mig längre. All min kämpaglöd e borta och jag bara sover och sover...
Min "KÄRA" mamma kallade mig en lögnare idag, när jag berättade om något som hänt, min kille bara tiger eller skäller på mig, min syster tyckte att - blir jag vegitarian, tränar poweryoga, springer 1,5 km (minst) om dagen har jag inte längre några problem. Allergin BOTADE jag genom att trycka i mig de saker jag minst tålde... När jag sedan svarade att jag DÖR av en allergichock då tyckte hon jag var drastisk och det gick att chocka bort... ja, säkert, då kanske man kan möblera om sitt Dna samtidigt.
Jag vill speciellt tacka Myosotis för all din tanke. Du e en klippa!
Tyvärr har jag ej mått bra och mår ej bra och går och fantiserar om min stackars sax och att skära rista bort smärtan... Hur fan kan jag ha sjunkit så lågt igen?
Jag vill ej mer, ingenting!!

Men som sagt ville bara mest säga att jag e här ännu, än e jag ej borta och jag missar er ej. Era ord e värmande och de enda tröstande stöttande jag får. Tack!

Många kramar Annica

[Annica J]

Japp, sedan innan jul. Blev väldigt dålig med min rygg och fick avboka mötet men annars skall jag nu dit på måndag. Det skall bli skönt att prata med en person som kanske som sagt vänder det mot mig men samtidigt får mig att förstå varför hon säger/gör som hon gör.
Vad beträffar min lista så har jag fått alldeles FÖR många motgångar (alltid), och ingen som vill hjälpa mig. Allt skall jag kämpa för för att sedan bara få som ett slag i ansiktet. Aldrig något positivt som händer, aldrig någon tid för att "skämma" bort mig själv utan bara få höra - man kan inte alltid få som man vill, och det som du har är inget emot hur kämpigt jag har! Inte riktigt det man vill höra när man e i bott och ber om stöd.
Varför skall det vara så svårt att tro på sig själv? jag litar verkligen inte längre på människor, bara väntar på att bli sviken och huggd i ryggen...och allt jag kan säga är TACK! VADÅ TACK!? Egentligen borde jag slåss, kämpa, skrika och prata emot! Men allt negativt mot mig har nästan blivit som en sanning för mig. Som kuratorn/psykologen säger -varför jag gör min sanning till osannig och det andra säger (elakheter,osanning) blir min sanning/verklighet?
Min DUMMA hjärna kan ju heller aldrig släppa ett misslyckande, jag bara MÅSTE klara allt och på första försöket, annars e jag en förlorare, lögnare, svikare osv. varför då? INGEN normal människa klarar allt och på första försöket, då måste man vara robot! men i min verklighet MÅSTE jag bevisa att jag fattat, varför då? Uj, vilket upplägg! Era stackare!
MÅSTE hitta något att se fram emot men vet ej vad...Skulle kunna vara mina växter men det är ej förrän mars,april, maj jag kanske kan skaffa dem och det är många dagar dit...och massa pengar...pengar på något som jag bara e onyttigt...Kan inte äta dem, kan inte klappa dem, inte lyckas...uj uj uj nu måste jag sluta huvudet spricker för allt bara öser ur huvudet-fingrarna till mina varma vänner. tack för ni finns och för att jag får skriva. Finns ingen annan.
Kram A