|
Visst är tysk grammatik oerhört intressant; jag sliter med den dagligen i översättningsjobbet. Då är den inte bara en komplikation utan till stor hjälp – engelska texter kan ofta vara luddigt flertydiga men de tyska böjningsformerna gör att man (nästan) alltid kan bena upp vad som är subjekt och predikat eller olika slags objekt. Lite som att lösa korsord, faktiskt.
Valet mellan alternativa namn på länder är ibland också ett politiskt ställningstagande. Min tyska ordbok från 1972 undviker konsekvent beteckningen DDR, utan föredrar SBZ, ”Sowjetische Besatzungszone” (alt. sowjetisch besetzte Zone) enligt det konservativa förlagets ideologi. Förr kunde man i Västtyskland ofta höra beteckningen ”Mitteldeutschland” och längs vägarna stod skyltar med texten ”Dreigeteilt – niemals” (”tredelat – aldrig”) och en förkrigskarta som även visade de nu polska delarna.
Ett särskilt känsligt exempel numera är (den f d jugoslaviska republiken) Makedonien, som (ännu) inte får kallas så i FN. Grekerna vill ha ensamrätt till namnet för sin provins M.
Den tyska beteckningen die Tschechoslowakei gav på sin tid upphov till den (klantiga) svenska översättningen Tjeckoslovakiet, som även en dåvarande svensk utrikesminister brukade använda.
Eftersom varken Tjeckien, Tschechei eller Tschechien är officiella namn, är det egentligen onödigt att bråka om vilka ”popnamn” som i dagligt tal används om Tjeckiska republiken (Böhmen, Mähren och Mährisch-Schlesien).
|
Tyskafundering, språkfråga alltså
16-01-2009, 10:12
