Tycker det är vidrigt med sniglar.

Jag kan inte klippa itu dem.

Kan inte trampa ihjäl dem.

Får rys bara av att se dem.

Jag blundar och häller salt på dom, dom liksom exploderar

Nackdelen är ju att man behöver se dom och vara ute på snigeljakt varje kväll. Lockar alltså de döda, liksom sprängda sniglarna, till sig nya?

men jag kan inte plocka undan eländet ju.
Kanske skall börja spara på kaffesumpen, liksom locka fram sniglarna till sumpen och sen stå där med saltkaret, beredd.............
Nä, nu nu får min tanke hejda sig lite...jag tar mitt saltkar och bedrägliga betende och går ut i vårkylan.....strör mitt salt för squashens skull.
Chansen kommer som en snigel, men försvinner som en blixt
”Saliga äro de som inte väntar sig något alls av livet, ty de skola icke bli besvikna.”
citat från "farmor Levengood"