Min erfarenhet är att "den vanliga aklejan" (Aquilegia vulgaris) accepterar vad som helst, t.o.m. skuggiga platser med i stort sett vilken jord som helst. De trivs bättre i halvskuggigt eller soligt läge, med väldränerad s.k. god jord. Japansk akleja, alpakleja och pastellakleja är kinkigare (men är ändå lättodlade).
Ja, de sprider sig mycket lätt. Och avkomman kan se ut "hur som helst" (spännande så). Vi har ett hav av aklejor i ena utkanten av tomten som vi tycker mycket om, uppblandat med lite annat som också sköter sig självt. Det bara kommer. Och humlorna surrar. Härligt.
--------------------
smuleborg - i ett torp mitt i skogen, tre mil norr om Stockholm. 
|