Fick en bok häromdagen,
Strindberg som trädgårdsmästare En sån där tjusig bok som gör sig bra på bordet i vardagsrummet och som jag mest kommer bläddra i för inspiration, tänkte jag. Men så började jag läsa och blev tagen. Boken var inte bara snygg den var också både läsvärd och intressant.
I boken framgår att Strindberg var en hängiven krukodlare. Han hade drev tillexempel upp gurkor och melon hemma i Blå Tornet och tog med sig det ut till sitt sommarnöje på Kymendön. På vintern hade han sin egen lilla vinterträdgård hemma. Och hela tiden längtade Strindberg efter en helt egen trädgård.
Det är alltid lika inspirerande med trädgårdsböcker men som balkongodlare kan jag ibland tycka det är lite knäckande att alltid läsa om enorma och fantastiska trädgårdar. Därför var boken om Strindbergs odlarmödor särskilt kul för att den handlar om att göra det bästa av det lilla man har och att inte odla mer än man kan sköta själv
Strindberg var krukodlare, Och en hängiven sådan.
12-06-2005, 16:55
