|
Mycket har jag som de flesta andra varit med om.
Tandläkarskräck har jag haft sen jag var åtta och hade
oturen av att träffa på en sadist. Finns inget som gör
så ont som tandläkaren, trodde jag.
Att föda barn var ju " pice if kake" jämförelsevis.
Att genomgå några ganska stora operationer med
ca fem timmars sövning och ett trettiotal stygn, var väl
inte heller så himla farligt så länge man lät bli att skratta
för mycket efteråt.
Att lära sig leva med Fibromyalgi och uttalade inflamationer
har ju visseligen kostat en hel del, både fysiskt och psykiskt.
Men det här med att operera ihop ledbandet i tummen, det
tar nog priset.
Jag säger bara; Helvetes jävlar anamma, vad ont det gör.
Är det mån tro mitt minne som spelar mig ett spratt, eller
är smärttröskeln så opålitlig.
Hälsningar från en Gillan som nästan klättrar på
väggarna.
--------------------
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!
|
Att denna dära smärttröskeln, har så svårt att bestämma sig?!
03-01-2006, 07:47
