Silos,
Det har varit ett ståhej med allt också idag. Maken forts. att jobba också idag, men det var visst viktigt, men jag begriper mej inte och gör mitt hemmajobb,...men jag tänker på änglar ---- jag tror nog att de vill att jag målar dem också. ---- De tycker att nu räcker det med skisser utan visa människorna hur vi kan se ut---
Änglasnack ---- och ----docksnack.... huj, huj ---- det ska hinnas med.
På tal om spöken --- låt inte de känsliga dockorna höra detta ---- men egentligen är det inte så skrämmande, men du känner ju vad dina dockor klarar av ----- hoppas de får ett gott skratt.
När jag var liten och bodde i den lilla stugan där åskan kunde bränna proppskåpet så brukade min mormor Olga, bo hos oss 2-3 månader och då hjälpte jag ju henne att samla växter och några konstiga rötter.
Mormor hade svårt att gå med sina onda och gamla ben och hon hade bara en sån gammal krycka, som hon petade i alltig ----- vad det nu skulle vara bra för ---- visste jag inte då.
Den sommaren som kom, var jag 6 år gammal och till hösten skulle jag börja gå i skolan.
Mamma och mormor brukade berätta hiskerliga historier när de trodde att jag sov.
hon berättade om att åskan hadde slagit ner hos någon och träffat en gubbe och sedan fanns ingen gubbe kvar --- endast hans stövlar ---- Oooj som de skrattade åt det, men man skulle ju begravas, men hur gör man? -----Joooo, de samlade ihop skräpet runt stövlarna och begravde allt i en kista.
Prästen hade hållit ett bra tal om den gubben och önskat honom välsingelse på sin färd i himmelen, då sa hans dräng att det var gott att bli av med honom och kvickt gick det till, men stövlarna ville drängen ha för om gubben är i himmelen, så behöver han inga stövlar, men det behövde drängen....
Det blev inte klart för mig hur de gjorde med stövlarna, jag hadde somnat.
Nästa dag hade min pappa hittat på lite dumheter igen, det var han bra på. Mor hade lagt tvätten i farstun och pappa bad mig hämta ett lakan utan att nån ser det. så jag gjorde det. Pappa hade svart färg och han målade ett spökansikte på lakanet. Ucsh, det var lite otäckt ansikte, inre sådan som jag såg hos spöken.
Efter kvällsmaten brukade mormor gå på ytterdasset och det var på väg att bli lite mörkt.
Pappa paxade på sig "spöklakanet" och sade till mig att när vi är framme vid dasset så skulle jag öppna dörren och pappa skulle skrämma mormor..
Jag drog upp dörren och spöket pappa gav sig hiskerliga ord och flaxade med lakanet. mormor blev sååå rädd att hon glömde hålla fast sig när hon skrek och då kom mamma och var arg, men mormor satt fast och kom inte loss ur dasshålet.
Vi drog och slet, men däs satt hon, men att skrika åt andra började hon skratta så vi hörde hur skiten flög.
Mamma tvingade pappa att krypa under dasset på baksidan och putta på, så fick vi loss mormor till slut.
Oj. oj oooo som vi skrattade allihop utom pappa som försvann illa kvickt med sitt metspö till sjön tills det hela hade lagt sig. Pappa fick skrura rent lakanet och jag hjälpte till men färgen hadde fastnat och mamma blev arg. Efter det satte sig mormor på dasset dörren öppen eller att min syster skulle bevaka under tiden.
Mamma låtsades att vara arg, men när vi alla inte kunde hålla oss för skratt så det blev en historia som mormor sedan berättade till andra i släkten.
----Vet du varför elefanter har snablar?
----Nej.
----Därför att det är så svårt att trumpeta med svansen.
Ha en bra natt, Silos .......fuchian ....
CITAT (Aqvakul @ 18-08-2010, 17:16)
Så härligt, barnbarn är verkligen livets efterrätt...
Jag som bara väntar och väntar att få bli mormor!!!!
Min väninna säger att de är så goa, men inte hela tiden. ..
fuchian ....
Medans jag vandrar på min"sagostig" genom livets dagar, ,här leker jag med mina kära dockor mm....
18-08-2010, 11:35
Grattis 
zon 1
