Tänkande August? Alternativ

[Eva Swahn]

Forskare: "Växter kan tänka"

Att djur aktivt löser problem och tycks behärska en viss form av matematik är numera välkänt. Men att växter skulle göra något liknande har få ansett rimligt.
Nu hävdar dock forskare i USA att växter överraskande nog fungerar som datamaskiner, det vill säga ''tänker'' i en vid bemärkelse.

För de flesta låter detta som dålig science fiction. Orsaken är enkel. Växter saknar, i motsats till djur, ett centralt nervsystem, och borde därmed sakna förmåga att aktivt lösa problem.
Men det finns också en mer djupliggande orsak till att tanken låter så främmande, vår ovana att använda oss själva som måttstock på allt annat levande. Vi har svårt att föreställa oss någon form av beräknat agerande hos varelser utan hjärnor.

Reglerar vattenbalans
Nu kanske det är dags att tänka om. Enligt forskarna, som letts av fysikern David Peak vid Utah State University, reglerar växter sitt upptag av koldioxid och sin vattenbalans med en typ av beräkning som innebär kommunikation mellan deras olika beståndsdelar.
Kortfattat kan man säga att det rör sig om så kallade distribuerade beräkningar. Det är samma typ av matematik som tycks styra myrors kommunikation med varandra. Det är också på det sättet som en dator fungerar genom signaler mellan olika komponenter med uppgiften att lösa ett specifikt problem.

En form av tänkande?
I växternas fall handlar det om att så effektivt som möjligt öppna och stänga de så kallade klyvöppningarna, stomata, på bladen. Det är via klyvöppningarna som plantan tar upp koldioxid, men det gäller att göra det på rätt sätt, så snabbt som möjligt och vid rätt tidpunkt. Annars går livsviktig vattenånga förlorad genom öppningarna.
Genom en fingranskning av bladen kunde Peak och hans kollegor upptäcka ett mönster. Mönstret liknade distribuerad beräkning. Öppningarna vidgades och slöts fläckvis på bladet, enligt en viss hastighet och på ett systematiskt sätt som föreföll uttänkt.
Forskarna skriver i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS att de enskilda öppningarna agerar som enkla datorer, hela tiden medvetna om vad de omkringliggande öppningarna gör för något. Om det ska benämnas ''tänkande'' går kanske att diskutera, men exemplet visar ändå att växter inte är fullt så passiva som vi inbillar oss.


Av EXPRESSEN.SE/TT expressen@expressen.se

--------------------------------------------------------------------------------

Publicerad:
2004-01-21 12:17

Uppdaterad:
2004-01-21 12:35

--------------------------------------------------------------------------------

[Alpiner i Halmst...]

Eva!
En verklig djupgrävning fast eller på grund av den djupa tjälen.
Bernt. tackar för dina senaste funderingar och utdrag.

Vi har just nu uppe liknande funderingar i Orkidesällsapets forum.

Ämnesomsättning i växter. Orkidéerna innehåller mellan 50 och 90% vatten när de är växt. Vattnet fyller flera funktioner.
Vattnet fungerar som ett hydrostatiskt skelett. (plantan sjunker ihop, slokar, vid vattenbrist).
Transportmedium för de biokemiska processer som sker i växten. (lösta gaser, mineralämne och näringsämne till växtens olika delar).
Den ständiga vattenströmmen som sker upp genom en växt kallas transpirationsströmmen.
Vatten från planteringsmaterialet tränger in i rotens yta genom osmos. (vatten passerar genom
cellernas membran).
Det bildas därför en osmotisk kedja mellan rotens celler fram till de vattenledande vävnaderna.
Transporten i de parallella vattenledande vävnaderna drivs av kombinationen av det osmotiska ”rottrycket, kapillärkraften i de tunna rören och och den osmotiska ”sugkraften” i bladet. Kedjans ändpunkt är när vattenströmmen når bladen. Celler som omger klyvöppningarna förlorar vatten genom avdunstning. (klyvöppningarna kan reglera avdunstningen).
När vatten avdunstar ökar också saltkoncentrationen i bladspetsarna.
Enhjärtbladiga växter har parallella nerver och därmed också parallella transportsystem, som alla slutar i bladspetsen.
Bruna bladspetsar ser vi därför mest på enhjärtbladiga växter som liljor och orkidéer.
Vid hög avdunstning eller om växten inte använder alla lösta salter (för mycket gödning) kommer det därför att bli en för hög saltkoncentration i bladspetsen.
Resultatet blir att bladspetsen dör.
Hur kan vi då motverka skaderisken?
Hansken är kastad!
M.v.h. Bernt

[Ina]

Hur kan vi då motverka skaderisken?

Det kan väl inte vara så "enkelt" som att hellre gödsla lite för lite än för mycket och att öka luftfuktigheten?

[Alpiner i Halmst...]

Ina!
Det jag har beskrivit på en hel sida har Du sammanfattat på en rad.
Tänk vad enkelt det är att odla orkidéer.
M.v.h. Bernt

[Ina]

Vad skönt att det finnns enkla svar på frågor ibland...

Jag var på föredrag igår, på blomsterlandet i Lockryd, om just orkidéer.
Jag lyckades gå därifrån utan enda enda orkidé... Har varken pengar eller plats kvar för att börja samla fler sorters växter. Fast det var två alldeles utsökta Stelis, riktiga miniatyrorkidéer, som det var väldigt svårt att lämna kvar.