hur tänker du rösta ? Alternativ

[Huggorm]

Lite mer pengar i plånboken är inte allt. Rent privatekonomiskt så har vi sen lång tid tillbaka tjänat på att rösta på moderaterna. Men det finns faktiskt något som heter övertygelse. Min övertygelse är att i ett bra samhälle så finns det ett starkt inslag av solidaritet. Ett egoistiskt samhälle blir inte bara ett väldigt ojämlikt samhälle, utan också ett dåligt fungernade,djupt splittrat samhälle.

Problemet är bara att man aldrig ser någon tacksamhet hos de som man försörjer via sina skatteinbetalningar. Man får bara sura, hatiska blickar och blir kallad "utsugare" och "kapitalist". Det gör inte direkt att man vill ge bort ännu större del av sin lön. Sedan kan man också fråga sig om inte ett skattetryck på ca. 50% borde räcka längre än det gör.

[Anders zon 1]

Hej!
Frånsett att du har en åsikt vilket är ok, så vore det intressant att se några siffror på att något parti har en sämre miljöpolitik än miljöpartiet.
MVH
Jan Lindgren

Nu blir jag nyfiken. Vilka siffror om miljöpartiet är det du sett och vad säger dom? Eftersom du uppenbarligen har kvantifierat MP:s miljöpolitik måste du väl ha sett några siffror, annars kan du väl inte jämföra med andra partier?

Lite mer pengar i plånboken är inte allt. Rent privatekonomiskt så har vi sen lång tid tillbaka tjänat på att rösta på moderaterna. Men det finns faktiskt något som heter övertygelse. Min övertygelse är att i ett bra samhälle så finns det ett starkt inslag av solidaritet. Ett egoistiskt samhälle blir inte bara ett väldigt ojämlikt samhälle, utan också ett dåligt fungernade,djupt splittrat samhälle.

Precis, pengar är inte allt. Tycker att den politiska debatten är alldeles för fixerad vid privatekonomin och några hundralappar hit eller dit. Partierna borde istället ägna sig mer åt de ideologiska frågorna. Det är ju främst där skillnaderna finns - de skillnader som i realiteten påverkar vår framtid. Våra röster nu kommer att ligga till grund för framtidens samhälle. Så den viktiga frågan är ju vilket samhälle och vilken värld vi vill leva i.

[Anders zon 1]

Problemet är bara att man aldrig ser någon tacksamhet hos de som man försörjer via sina skatteinbetalningar. Man får bara sura, hatiska blickar och blir kallad "utsugare" och "kapitalist". Det gör inte direkt att man vill ge bort ännu större del av sin lön. Sedan kan man också fråga sig om inte ett skattetryck på ca. 50% borde räcka längre än det gör.

Hmmm, vilka är det du försörjer och vilka menar du skulle tacka, och varför skulle de tacka just dig? Skattepengarna går ju till en väldans massa saker som du också har nytta av. Det finns ju en hel del saker som måste fungera i ett modernt samhälle men som är väldigt svårt att driva företagsekonomiskt och då finns inte så mycket att välja på förutom skattefinansiering. Så alla är vi ju mer eller mindre försörjda av andra.

[andersen]

Problemet är bara att man aldrig ser någon tacksamhet hos de som man försörjer via sina skatteinbetalningar. Man får bara sura, hatiska blickar och blir kallad "utsugare" och "kapitalist". Det gör inte direkt att man vill ge bort ännu större del av sin lön. Sedan kan man också fråga sig om inte ett skattetryck på ca. 50% borde räcka längre än det gör.

Måste åxå fråga vilka försörjer du? dom flesta som får någon ersättning när dom inte jobbar får väl det från någon försäkring? som tex A-kassan.

[MrMurphy]

Det känns som om det blir fel med tänket att man har minsann dragit sitt strå till stacken alternativt grinighet att man försörjer ett gäng latmaskar. Det handlar inte om det i grunden.

Sverige är ett litet land med stora krav på välfärd. I grunden är vi friska människor men samtidigt så har vi väldigt många sjukskrivna och i kombination med alla som ska pensioneras så är det väldigt få människor som ska bära upp ett system som ska försörja väldigt många. Eftersom befolkningen dessutom blir äldre så tar det stora kostnader på sjukvården.

Denna sjukvårdsreform har väl handlat om att skaka om ordentligt, att tvinga människor att faktiskt se över sina möjligheter. Det handlar inte om att ta bort försörjning utan att just detta att se över sitt liv och möjligheter. För sjukskrivningar har fler konsekvenser än enbart ekonomiska både på samhälls och individsnivå. Finns risker med utanförskap, depressioner bl a.

Folk är så inkörda i sina roller i arbetslivet. Vad jag förstått så är det främst låginkomsttagare samt kvinnor som blir långtidssjukskrivna och framförallt de som vantrivs på arbetet. Om man vänder på den steken och tar denna kvinna som ex arbetar ihjäl sig inom vården med sjukskrivningar som följd, hur skulle det vara om hon skolade om sig när det barkar åt skogen? Istället för att helt sitta fast i tanken att hänga kvar i det så kanske den individen skulle må bättre av att rensa ogräs i pelargonerna på en handelsträdgård? Men man har kört fast i att mitt jobb/min sjukskrivning/mina rättigheter! Om folk var lite flexibla på arbetsmarknaden så skulle det kunna generera en hel del till både statskassa och folkhälsa.

[*Stintan*]

Folk är så inkörda i sina roller i arbetslivet. Vad jag förstått så är det främst låginkomsttagare samt kvinnor som blir långtidssjukskrivna och framförallt de som vantrivs på arbetet. Om man vänder på den steken och tar denna kvinna som ex arbetar ihjäl sig inom vården med sjukskrivningar som följd, hur skulle det vara om hon skolade om sig när det barkar åt skogen? Istället för att helt sitta fast i tanken att hänga kvar i det så kanske den individen skulle må bättre av att rensa ogräs i pelargonerna på en handelsträdgård? Men man har kört fast i att mitt jobb/min sjukskrivning/mina rättigheter! Om folk var lite flexibla på arbetsmarknaden så skulle det kunna generera en hel del till både statskassa och folkhälsa.

Det finns ju en anledning till att det är främst låginkomsttagare samt kvinnor som blir långtidssjukskrivna. Det är mest kvinnor i låginkomsyrkena. Kvinnor är oftare dubbelarbetande än män (tyvärr är det så fortfarande). Låginkomsyrkena är oftast tunga och tär på fysiken. När det barkar åt skogen har det oftast redan gått för långt eftersom människor faktiskt normalt kämpar i det längsta. Att omskola sig är inte alltid ett alternativ som fungerar, i synnerhet inte med den arbetmarknad vi har för du kan väl inte mena att det skulle vara bättre att byta från ett tyngt jobb till ett annat tungt. Ofta har inte heller arbetsgivaren möjlighet att hosta fram ett individanpassat jobb till den sjuke. Det finns inte heller många arbetsgivare som skulle anställa en människa som dom inte vet kommer imorgon eller nästa vecka... kanske. Jag tror inte alls att folk tänker mitt jobb/min sjukskrivning/mina rättigheter. Blir man sjuk av en eller annan orsak så är nog den enda önskan man har att kunna bli frisk och nu pratar jag inte om förkylningar.

[MrMurphy]

Det finns ju en anledning till att det är främst låginkomsttagare samt kvinnor som blir långtidssjukskrivna. Det är mest kvinnor i låginkomsyrkena. Kvinnor är oftare dubbelarbetande än män (tyvärr är det så fortfarande). Låginkomsyrkena är oftast tunga och tär på fysiken. När det barkar åt skogen har det oftast redan gått för långt eftersom människor faktiskt normalt kämpar i det längsta. Att omskola sig är inte alltid ett alternativ som fungerar, i synnerhet inte med den arbetmarknad vi har för du kan väl inte mena att det skulle vara bättre att byta från ett tyngt jobb till ett annat tungt. Ofta har inte heller arbetsgivaren möjlighet att hosta fram ett individanpassat jobb till den sjuke. Det finns inte heller många arbetsgivare som skulle anställa en människa som dom inte vet kommer imorgon eller nästa vecka... kanske. Jag tror inte alls att folk tänker mitt jobb/min sjukskrivning/mina rättigheter. Blir man sjuk av en eller annan orsak så är nog den enda önskan man har att kunna bli frisk och nu pratar jag inte om förkylningar.

Men det är exakt det där jag menar! Om man har ett system som tidigare fångar upp så att det ej går så långt och folk tidigare omskolar sig så blir arbetsmarknaden i sig mer flexibel. Jag kan ta mig själv som exempel, jag är kvinna, låginkomsttagare som arbetat i handeln sen jag var 16 år. Jag har sprungit in en vända i väggen och varit sjukskriven. Har insett det ohållbara och satt mig i skolbänken och sadlar om. Eftersom jag ändå har haft en skitlön så blir inte skillnaden så stor att leva på studielån i några år. Får rätta munnen efter matsäcken och se det som en investering.

Jag inser att alla inte är akademiskt lagda men fler alternativ än att hänga fast vid sitt gamla arbete med ständiga sjukskrivningar, en så pass stor arbetsmarknad har vi och alla behöver inte innebära tunga lågavlönade arbeten. Att rannsaka sig själv och verkligen se vad man kan/vill och satsa på det istället för att klamra sig fast vid det gamla. Att sätta sig i skolbänken en period istället för att sitta hemma sjukskriven. För blir man sjuk av arbetet så är det ett riktigt dåligt tecken och att man tar den signalen till att försöka gå vidare istället för att fastna i en ond cirkel.

Ett snällare företagsklimat skulle dessutom kunna generera till att fler skulle kunna starta och driva egna företag med ev nyanställningar istället för att sitta hemma sjukskriven. Och att då frigöra mycket pengar till de sjuka som verkligen inte kan arbeta och slippa sådana här former av häxjakter som uppstår när systemet blir överhettat.

Men många sjukskrivningar är så onödiga och skulle kunna hejdas i tid, depressioner, förslitningar etc. Vi måste ändra attityd och mentalitet och börja tro på oss själv och försöka utvecklas.

[Gunilla T]

Men många sjukskrivningar är så onödiga och skulle kunna hejdas i tid, depressioner, förslitningar etc. Vi måste ändra attityd och mentalitet och börja tro på oss själv och försöka utvecklas.

Vilka sjukskrivningar är onödiga tycker du?

[MrMurphy]

Vilka sjukskrivningar är onödiga tycker du?

Det jag menar är att man ska fånga upp i tid när folk blir sjuka. Det är helt enkelt onödigt att människor blir sjuka av arbete och att man ska ta dessa signaler på allvar och överväga att sadla om innan det helt spårar ur. Tyvärr så finns det yrken som är tunga och ger i slutändan förslitningsskador, jag anser att om kroppen börjar reagera och braka ihop så ska man för sin egen skull faktiskt vandra vidare innan man sitter hemma förstörd. Drömscenariot är att folk inte ska bli sjuka men så ser det ut och vi måste ta det på allvar och få en mer flexibel arbetsmarknad så att det inte är så förstoppat som det faktiskt ser ut i dagsläget. Tyvärr.

Så ja, jag anser att förslitningsskador och deprissioner etc är onödiga, de går att undvikas med insatser i tid. Men vi är vanedjur, jag har själv stått med ryggskott var och varannat år i butik utan att själv fatta vinken. Gudskelov så öppnade väggen som jag sprang in i mina ögon att det kanske var dax att vandra vidare helt enkelt.

[*Stintan*]

Men MrMurphy nu är det ju så också att har man fyllt 45 så är möjligheterna till att få studielån begränsade. Du kan ju bara tala för dig själv och kan inte jämföra din situation med alla andras. Det är ju högst individuellt vad man klarar av. Det är ju en faslig skillnad att "gå in i väggen" mot att ha MS som Cacki t.ex.

Det du säger är ju en önskedröm, en utopi och du gör det enkelt för dig att diskutera som du gör, tyvärr.

[Malvia]

Det jag menar är att man ska fånga upp i tid när folk blir sjuka. Det är helt enkelt onödigt att människor blir sjuka av arbete och att man ska ta dessa signaler på allvar och överväga att sadla om innan det helt spårar ur. Tyvärr så finns det yrken som är tunga och ger i slutändan förslitningsskador, jag anser att om kroppen börjar reagera och braka ihop så ska man för sin egen skull faktiskt vandra vidare innan man sitter hemma förstörd. Drömscenariot är att folk inte ska bli sjuka men så ser det ut och vi måste ta det på allvar och få en mer flexibel arbetsmarknad så att det inte är så förstoppat som det faktiskt ser ut i dagsläget. Tyvärr.

Så ja, jag anser att förslitningsskador och deprissioner etc är onödiga, de går att undvikas med insatser i tid. Men vi är vanedjur, jag har själv stått med ryggskott var och varannat år i butik utan att själv fatta vinken. Gudskelov så öppnade väggen som jag sprang in i mina ögon att det kanske var dax att vandra vidare helt enkelt.

Håller med i ditt resonemang.

Men jag kan bara prata för mig själv,
jobbat 11 år i storkök, spring på stengolv i träskor. Förutom att antal ryggskott så började knäna ta stryk ( ej överviktig). Tänkte att kroppen ska man nog vara rädd om och sa upp mig pluggade och nu jobbar jag med kontorsarbete.

Pluggade på Komvux på kvällar i samband med gravledighet.

Redigerat av Malvia: 02-09-2010, 16:07

[Anma]

För mig och många andra kvittar inte en hundralapp hit eller dit. Grattulerar att du har råd att gå med i A-kassan själv var jag tvungen att gå ur.

Så är det ju. Jag hade råd tack vare att vi trängde in oss i en etta med toklåg avgift (hyra) och kunde bekosta nästan hela köpet med vinsten från den gamla lägenheten, en tvåa. Och att jag bor på ett ställe där bostadsrättspriserna ännu är humana. Jag har haft tur som kunnat ordna det för oss, inte alla förunnat. Men det kommer inte att hjälpa om vi blir av med all inkomst.

[Gunilla T]

Det jag menar är att man ska fånga upp i tid när folk blir sjuka. Det är helt enkelt onödigt att människor blir sjuka av arbete och att man ska ta dessa signaler på allvar och överväga att sadla om innan det helt spårar ur. Tyvärr så finns det yrken som är tunga och ger i slutändan förslitningsskador, jag anser att om kroppen börjar reagera och braka ihop så ska man för sin egen skull faktiskt vandra vidare innan man sitter hemma förstörd. Drömscenariot är att folk inte ska bli sjuka men så ser det ut och vi måste ta det på allvar och få en mer flexibel arbetsmarknad så att det inte är så förstoppat som det faktiskt ser ut i dagsläget. Tyvärr.

Så ja, jag anser att förslitningsskador och deprissioner etc är onödiga, de går att undvikas med insatser i tid. Men vi är vanedjur, jag har själv stått med ryggskott var och varannat år i butik utan att själv fatta vinken. Gudskelov så öppnade väggen som jag sprang in i mina ögon att det kanske var dax att vandra vidare helt enkelt.

Visst, rent teoretiskt så har du nog rätt. Vem är "man" som skall fånga upp folk i tid?

Människor får förslitningsskador av arbete ja, men problemet kvarstår ju även om du tagit ditt ansvar och bytt jobb, någon annan tar över ditt gamla jobb och blir sjuk.

Beträffande depressioner är det nog ännu svårare, vem kan veta när någon håller på att bli deprimerad? Människor döljer att de mår dåligt eftersom det betraktas som en svaghet och jag tvivlar på att det första man tänker på om man börjar må dåligt är depression...

Alliansens budskap har väl varit att vi sjukskriver oss för enkelt medan det du säger är att folk sliter alldeles för länge...

[Huggorm]

Hmmm, vilka är det du försörjer och vilka menar du skulle tacka, och varför skulle de tacka just dig?

Inte just mig, utan rent generellt. Har du någonsin sett någon som varit tacksam för sin försörjning? De flesta surar för att de inte får mer, i stället för att uppskatta det dom faktiskt får.

[MrMurphy]

Men MrMurphy nu är det ju så också att har man fyllt 45 så är möjligheterna till att få studielån begränsade. Du kan ju bara tala för dig själv och kan inte jämföra din situation med alla andras. Det är ju högst individuellt vad man klarar av. Det är ju en faslig skillnad att "gå in i väggen" mot att ha MS som Cacki t.ex.

Det du säger är ju en önskedröm, en utopi och du gör det enkelt för dig att diskutera som du gör, tyvärr.

Och jag paratar mentalitet och samhälle. Vi måste våga förändra oss och tänka om. Jag utgår ifrån att ingen vill vara sjukskriven av arbetsrelaterade sjukdomar. Men ändå så springer vi runt i ett ekorrhjul utan att ta signaler på allvar. Det finns alltid alternativ och vi måste våga släppa taget och börja se utanför våra burar. Kan vi inte förändra arbetsplatsen så måste vi se oss om för vår egen skull helt enkelt. Men det har blivit en sådan slentrian och attityd att man ska härda ut och knega på. På bekostnad av vår fysik och det psykiska och det gynnar absolut ingen.

Och skulle dessa "onödiga" sjukdomar inte belasta systemet så skulle ex Cacki inte drabbats av en sådan här form av häxjakt som det idag är pga systemet överhettas. Sjuka ska få vara sjuka och få en riktig ersättning och stöd, det tror jag att absolut alla är eniga om. Men vi har en stor del sjukdom som skulle kunna hejdas, arbetsrelaterad sjukdom ÄR onödig.

[Huggorm]

Och jag paratar mentalitet och samhälle. Vi måste våga förändra oss och tänka om. Jag utgår ifrån att ingen vill vara sjukskriven av arbetsrelaterade sjukdomar. Men ändå så springer vi runt i ett ekorrhjul utan att ta signaler på allvar. Det finns alltid alternativ och vi måste våga släppa taget och börja se utanför våra burar. Kan vi inte förändra arbetsplatsen så måste vi se oss om för vår egen skull helt enkelt. Men det har blivit en sådan slentrian och attityd att man ska härda ut och knega på. På bekostnad av vår fysik och det psykiska och det gynnar absolut ingen.

Så är det ju faktiskt inte, vi arbetar betydligt mindre nu än tidigare. Bara åtta timmars arbetsdag, fem arbetsdagar i veckan och fem veckor semester. De tyngsta och farligaste arbetena finns inte heller längre. Men jag tycker absolut att sex timmars arbetsdag borde bli standard i stället för åtta. Med samma timlön naturligtvis. De allra flesta skulle ha råd om dom bara omprioriterade lite, och då skulle många arbetslösa få tillfälle att jobba.

[Cacki]

Inte just mig, utan rent generellt. Har du någonsin sett någon som varit tacksam för sin försörjning? De flesta surar för att de inte får mer, i stället för att uppskatta det dom faktiskt får.

Jo du! Här har du en!
Det är väl därför man står upp för ideologin eller inbillar du dej att det bara beror på lathet, avundsjuka och att man ser möjligheten att sko sej på andras bekostnad?
Men...det är faktiskt inte er med er inställningen som man känner störst tacksamhet inför. Det är dem som gärna ger, även om dom kanske inte har den fetaste plånboken. Dom som ger med hjärtat och dom som kan se hur viktig solidaritetstanken är för alla och envar när det väl gäller. Dom som har förmåga att se bortom sin egen plånbok.

Och en sak kan aldrig någon ta ur mej.

Människans värde sitter absolut inte i prestation. Det sitter i hur människan är som medmänniska. Den som lever utifrån sin empatiförmåga är oändligt mycket mer värd än en som lyckats fylla den största plånboken.

Redigerat av Cacki: 02-09-2010, 16:54

[Red Top]

Klokt talat, som vanligt, Cacki!

[*Stintan*]

Jo du! Här har du en!
Det är väl därför man står upp för ideologin eller inbillar du dej att det bara beror på lathet, avundsjuka och att man ser möjligheten att sko sej på andras bekostnad?
Men...det är faktiskt inte er med er inställningen som man känner störst tacksamhet inför. Det är dem som gärna ger, även om dom kanske inte har den fetaste plånboken. Dom som ger med hjärtat och dom som kan se hur viktig solidaritetstanken är för alla och envar när det väl gäller. Dom som har förmåga att se bortom sin egen plånbok.

Och en sak kan aldrig någon ta ur mej.

Människans värde sitter absolut inte i prestation. Det sitter i hur människan är som medmänniska. Den som lever utifrån sin empatiförmåga är oändligt mycket mer värd än en som lyckats fylla den största plånboken.

Vi skulle behöva fler som du Cacki.

[Jan Lindgren]

Nu blir jag nyfiken. Vilka siffror om miljöpartiet är det du sett och vad säger dom? Eftersom du uppenbarligen har kvantifierat MP:s miljöpolitik måste du väl ha sett några siffror, annars kan du väl inte jämföra med andra partier?
Precis, pengar är inte allt. Tycker att den politiska debatten är alldeles för fixerad vid privatekonomin och några hundralappar hit eller dit. Partierna borde istället ägna sig mer åt de ideologiska frågorna. Det är ju främst där skillnaderna finns - de skillnader som i realiteten påverkar vår framtid. Våra röster nu kommer att ligga till grund för framtidens samhälle. Så den viktiga frågan är ju vilket samhälle och vilken värld vi vill leva i.

Hej!
Miljöpartiet vill ha ett lågintensivt jordbruk. Det innebär en miljökatastrof. Hunger, ökande koldioxidhalt i atmosfären och minskad biologisk mångfald. Läs gärna forskarnas undersökning på www.pnas.org Alliansen har inte propagerat för ett lågintensivt jordbruk.

Miljöfrågan är en typisk ideologisk fråga som är viktig för mig men även skolpolitiken och sjukvården är ideologiska frågor. Man kan naturligtvis anse att min syn på skolan är egoistisk. Jag vill ju att mitt barnbarn ska få en god utbildning.
Jag anser även att landstingen ska läggas ner och det ska finnas fler privata alternativ i sjukvården. Egoistiskt att vilja ha bra sjukvård?
Jag är pensionär så jag kommer om ca 25 år att behöva åldringsvård. Jag har råkat få lite insyn i några kommuners åldringsvård och finner att borgligt styrda kommuner tycks vara bättre. Egoism?

MVH
Jan Lindgren