Vi är många som tänker på dej och vill ge dej råd,jag har aldrig varit speciellt sjuk däremot mått väldigt dåligt psykiskt har haft en så kallad livskris.Till slut kom jag fram till att den ende som måste stå ut med mej 24tim/dygn är jag själv.Alltså är det min skyldighet mot mej själv att må så bra jag kan.
Mitt råd är att du behöver miljöombyte,kan du inte åka till nån som frågat dej jag är övertygad om att de menar allvar när de frågar.Att komma ifrån och bara vara.
Sedan behöver du ju hjälp med din smärta,hur gick det med vårdcentralen var du där,får man ingen hjälp har man ju rätt att gå någonannanstans,du behöver ju nån som lyssnar ordentligt till vad du säger.
Kanske vaknar sambon upp om du försvinner ett tag, och du själv kanske märker att du klarar dej själv,man måste ställa krav även om det är svårt.
Jag
tror (anser att man aldrig kan veta sånt),att jag i din situation krävt av sambon ett riktigt klargörande samtal där du påtalar ordentligt vad du känner,risken man tar är ju att sambon bryter,men det finns ju inga garantier i livet.Funkar inte det hade jag skrivit ut denna tråd lagt på köksbordet och åkt iväg till nån.
Känns som du måste göra något nu,är man längst nere kan det bara gå uppåt.
Hoppas så att du tänker på dej själv