Vi har väl alla gjort en del hyss i vår barndom, vissa rätt oförargliga medan andra hade kunnat sluta illa. Palla äpplen är väl det klassiska och jag minns en gång när vi likt indianer smugit oss utmed staketet till en villatomt för att palla när vi hörde en grov röst (kvnnlig) från yttertrappan som skrek:
Vill ni ha äpplen får ni gå runt! Jaha... och hur kul blev det då...
En annan gång spelade vi hartsfiol men inget hände, inga lampor tändes i huset och det var dödstyst ända tills en karl röt bakom oss. Han hade klättret ut genom ett fönster på baksidan och smugit sig på oss bakifrån iklädd röd pyamas och tofflor. Vi for iväg som skrämda harar åt alla håll men han fick inte tag i någon av oss och så här efteråt tror jag han hade lika roligt som vi. Jälla gubbe!
Runt Valborg ett år hade jag ett gäng med smällare, det var iof. sig åldersgräns på pyroteknik redan då (60-talet) men all ungar sprang omkring med smällare i alla fall. Var väldigt intresserad av vapen av alla de slag på den tiden, allt från pilbågar till kanoner. Hittade ett kopparrör där en spelkula passade perfekt och byggde en slags kanon med några träklotsar som lavett, plattade till ena änden på röret så stubintråden från en Kina-puff kunde sticka ut men vad skulle jag skjuta på...? Familjens garage tyckte jag var ett lämpligt mål och jag ville se om det blev något märke om jag sköt på väggen, sagt och gjort. Kanonen riktades in och stubinen tändes och nog blev det märke alltid. Kulan gick rakt igenom väggen och jag tackade min lyckliga stjärna att familjens bil inte stod där inne fast jag borde nog ha varit mer tacksam för att inte röret sprängdes. Byggde aldrig några fler kanoner och något vapenintresse har jag inte numera.
Redigerat av malcolm: 04-10-2010, 16:31