Vi brukar gå med våra snälla och rara kattpojkar B och C i koppel, och de är vana vid att i princip gå som hundar med matte och husse. Men idag skedde något nytt! När vi skulle på promenad med svärmor kom även hennes kisse med! Som däremot inte går i koppel... Som dock tyckte att han nog skulle följa med...
B och C kommer då fram till att Cecil, deras nya kattkompis, är en del av flocken. Och de har ju lärt sig att på promenad måste man hålla sig inom ett visst avstånd från resten av flocken. Så när Cecil hoppar in i skogen en sväng tvärstannar B och C, och vägrar gå vidare utan eftersläntraren. På så vis hasade vi oss lååångsamt framåt, ständigt med pauser för att våra rara pojkar totalvägrade att gå vidare utan Cecil. Suck... till slut sa vi att va sjutton, då låter vi väl Cecil visa vägen då! Varvid vi följer med honom på en rörig snurrig skogstur utan vare sig skönjbar stig eller mål. Men skoj hade katterna, och de var hemskt nöjda med att vi för en gångs skull lät dem leda!

Men så underbart egentligen, att katterna accepterat varandra så fort... För en månad sedan träffades de för första gången, under en helg. Idag när de sågs igen tog B och C direkt in honom i flocken och vägrade lämna honom efter. Underbara katter.
Bifogade miniatyrbild(er)