Städtråd, Om krav, åsikter med mera Alternativ

[Meriona]

Det hjälper inte alltid att involvera barn och tonåringar i städandet, de har helt enkelt ett annat prioriteringssätt och har inte alls samma uppfattning om vad som är rent som vi vuxna har. Det hade jag själv i den åldern också. Däremot tvingar jag min son att hjälpa till ibland, eftersom min kropp också har en annan uppfattning om vad som är rent än min hjärna har.

[*Stintan*]

Det hjälper inte alltid att involvera barn och tonåringar i städandet, de har helt enkelt ett annat prioriteringssätt och har inte alls samma uppfattning om vad som är rent som vi vuxna har. Det hade jag själv i den åldern också. Däremot tvingar jag min son att hjälpa till ibland, eftersom min kropp också har en annan uppfattning om vad som är rent än min hjärna har.

Jag tycker att du har lite fel där. Det spelar ingen roll om de har ett annat prioriteringssätt men involverar du dem inte i städningen så är det ju att göra dem en björntjänst. Visst jag gjorde ofta allting själv när jag inte orkade vänta och tjata på att mina ungar skulle få ändan ur vagnen men aldrig att det satt fast om det knep. Nu är de ju vuxna men erbjuder sig faktiskt själva att hjälpa mig med vissa saker som min kropp inte längre klarar och de bor inte nästgårds kan jag tala om. Ingen mår bra av att det är totalt kaos i hemmet tvärtom så mår man sämre. Jag har faktiskt erfarenhet av det själv. Jag är övertygad om att Malcolm skulle må bättre om han kunde få lite hjälp av sina barn. Han har ju 2 utflugna döttrar också som säkert inte är dummare än att de förstår det bara han pratar med dem. Det kan ju finnas något annat han kan göra för dem i gengäld.

[Elisabeth-Västku...]

jag tycker också att man gör barnen en björntjänst när dom inte behöver hjälpa till. Tror inte det finns barn eller ungdomar som gör det frivilligt.

[xlxl67]

Jag röjer undan det värsta så att folk inte behöver stå när dom hälsar på hos mig. Viktigast att det är rent i kök och toalett...

...
Jag bryr mig inte ett skvatt om andra har det ostädat och rörigt bara toaletten är ren. Inte går då jag husesyn hos folk och inspekterar hur städat det är. Däremot reagerar jag på pedantiskt välstädade hem där man knappt vågar röra sig och det ser ut som en utställning där det inte syns att folk lever och bor och man undrar om dom har något liv. Har andra problem med min städning så är det deras bekymmer precis som hattstugan sa.

Min åsikt också. Trött på mskor som skall ha åskiter o lägga sig allt möjligt.
Förresten umgås jag hellre ute. Promenad, marknad, utställning typ eller biltur. Man blir så låst av att vara hemma hos ngn eller ha folk hos sig själv... Är varken förtjust i middgar, tv-tittning eller spelande. Kanske borde vara med i konstigtråden förresten

[Christa]

Det hjälper inte alltid att involvera barn och tonåringar i städandet, de har helt enkelt ett annat prioriteringssätt och har inte alls samma uppfattning om vad som är rent som vi vuxna har. Det hade jag själv i den åldern också. Däremot tvingar jag min son att hjälpa till ibland, eftersom min kropp också har en annan uppfattning om vad som är rent än min hjärna har.

Jag menar att de skall vara med och ta besluten från grunden. Samma uppfattning och prioriteringar har ju inte alltid vuxna som lever tillsammans heller. Att tjata på någon innebär att man har tagit på sig ett större ansvar än den andra.

Om man har gemensamt rådslag om hur det skall vara i hemmet och verkligen visar att man respekterar tonåringens ställningstagande så kan man troligen få dem att växa i sitt ansvarstagande också. De måste då tänka efter och ta ställning och stå för sin åsikt. Den vuxne är inte bara någon som ställer krav och kör med dom.

[Aqvakul]

Jag menar att de skall vara med och ta besluten från grunden. Samma uppfattning och prioriteringar har ju inte alltid vuxna som lever tillsammans heller. Att tjata på någon innebär att man har tagit på sig ett större ansvar än den andra.

Om man har gemensamt rådslag om hur det skall vara i hemmet och verkligen visar att man respekterar tonåringens ställningstagande så kan man troligen få dem att växa i sitt ansvarstagande också. De måste då tänka efter och ta ställning och stå för sin åsikt. Den vuxne är inte bara någon som ställer krav och kör med dom.

En utmärkt tanke i teorin. Min erfarenhet är tyvärr att det är ganska svårt att "involvera" tonåringar. Funkade det bra med dina? Ska man ha någon slags framgång så måste man starta och etablera någon slags ordning innan den stökiga tonårstiden. Sen vet jag att även annars lata och aviga tonåringar kan rycka in och göra en engångsinsats om det verkligen krisar. Men att de ska ta ett kontinuerligt ansvar för städning är nog lite optimistiskt tänkt. Krav ska ställas på allmän ordning och reda, men man får tumma en hel del på nivån och då inte minst hur det ser ut på deras egna rum.

[Solstorm]

Ska man ha någon slags framgång så måste man starta och etablera någon slags ordning innan den stökiga tonårstiden.

Det stämmer nog bra det.

Visst är det bra om barnen kan vara med och bestämma och ta ansvar. Jag vet att hemma hos mig skulle det aldrig ha fungerat. Ingen av barnen skulle frivilligt gått med på att det skulle behövas dammsugas mer än en gång i månaden, fönstren blir väl rena när det regnar.
Hos mig har det först varit tjat och sedan har jag fått ryta i för att något ska bli gjort. Ibland blir jag lite trött på att höra de föräldrar som aldrig kan ta ett beslut utan att allt ska vara en lång förhandling där barnen ska bestämma massa. Ibland är det väldigt befriande att som vuxen ta ett beslut och helt enkelt låta barnen rätta sig efter det.

[*Stintan*]

En utmärkt tanke i teorin. Min erfarenhet är tyvärr att det är ganska svårt att "involvera" tonåringar. Funkade det bra med dina? Ska man ha någon slags framgång så måste man starta och etablera någon slags ordning innan den stökiga tonårstiden. Sen vet jag att även annars lata och aviga tonåringar kan rycka in och göra en engångsinsats om det verkligen krisar. Men att de ska ta ett kontinuerligt ansvar för städning är nog lite optimistiskt tänkt. Krav ska ställas på allmän ordning och reda, men man får tumma en hel del på nivån och då inte minst hur det ser ut på deras egna rum.

Det beror nog på vad du menar med involverar men nog går det att få även tonåringar att ta ansvar för vissa bitar kontinuerligt. Sen kan det ibland vara förhandlingsbart och ingen regel utan undantag osv. Jag lärde mina barn ganska tidigt att jag inte drev en hotellverksamhet, dessutom hade vi ganska kul när vi gjorde det tråkiga tillsammans. Är man dessutom "ensamstående" och jobbar heltid så är det nödvändigt att man hjälps åt efter förmåga och tid. Visst har man fått tumma på nivån men så är det ju alltid om man inte gör allt själv.

[Christa]

En utmärkt tanke i teorin. Min erfarenhet är tyvärr att det är ganska svårt att "involvera" tonåringar. Funkade det bra med dina? Ska man ha någon slags framgång så måste man starta och etablera någon slags ordning innan den stökiga tonårstiden. Sen vet jag att även annars lata och aviga tonåringar kan rycka in och göra en engångsinsats om det verkligen krisar. Men att de ska ta ett kontinuerligt ansvar för städning är nog lite optimistiskt tänkt. Krav ska ställas på allmän ordning och reda, men man får tumma en hel del på nivån och då inte minst hur det ser ut på deras egna rum.

Kan du beskriva lite mer konkret hur din strategi att involvera barnen såg ut?

Vilken strategi skall man ha om man har en annorlunda syn på städning än sin partner?

Om barnen inte tar tillräckligt med ansvar, vad beror det då på? Beror det på ålder, arv, miljö eller vad?

[Aqvakul]

Kan du beskriva lite mer konkret hur din strategi att involvera barnen såg ut?

Vilken strategi skall man ha om man har en annorlunda syn på städning än sin partner?

Om barnen inte tar tillräckligt med ansvar, vad beror det då på? Beror det på ålder, arv, miljö eller vad?

Det handlar om att förklara och motivera. I vårt fall så började vi med sånt som var lite roligare och vi hjälptes åt mkt i början. Duka, laga mat och plocka undan handlade det mycket om. Så småningom fick de ansvar för att det kom middag på bordet en dag var i veckan.

Om partners tycker olika, så får man väl kompromissa. Har man inte en gemensam syn så blir det svårt att motivera barnen.

Barn är olika, vuxna är olika duktiga på att motivera och visst betyder åldern mycket. Barn runt tre år är t.ex. ofta mycket intresserade av att städa, ordna och sortera, medan de flesta sexåringar intresserar sig för helt andra saker.


Hur tänker du själv och hur har du gjort med dina egna barn?

[Peztis]

Nu är väl denna diskussion om barnens hjälande eller inte helt OT men det är intressant i alla fall så jag fortsätter...

På dagis (i alla fall på vårt men jag tror det är samma på i stort sett alla) får barnen lära sig att hjälpa till att duka, lite grann med matlagningen, man tar undan sin tallrik osv efter maten och man påbörjar inte en lek eller projekt förrän man har tagit undan det man dragit fram innan.
Detta bör även gälla hemma och jag försöker så gott jag kan att hålla fast vid dessa handlingar för sonen (snart 6 år).
Det är små enkla saker men som egentligen är JÄTTESTORA för att läget ska hållas någorlunda under kontroll i hemmet. sonen tycker det är skoj att dammsuga och moppa (ok, man får ju göra om det själv) och jag tjatar in absurdum om att han MÅÅÅÅÅSTE ta undan legot efter sig och inte sprida ut sig över heeeela golvet - jag måste kunna få komma in i köket i alla fall! Mycket gnäll och tjat blir det.
Nu leker han inte så mycket i sitt eget rum eftersom vi har ett så bra allrum och det är där vi är mest. Men snart kommer han nog att vara mer på sitt rum och då får han banne mig städa där också.

igår var han med mig och städade på dagis, det var rätt skoj att dammsuga med centraldammsugaren. Ett tag i alla fall...

[*Stintan*]

Kan du beskriva lite mer konkret hur din strategi att involvera barnen såg ut?

Vilken strategi skall man ha om man har en annorlunda syn på städning än sin partner?

Om barnen inte tar tillräckligt med ansvar, vad beror det då på? Beror det på ålder, arv, miljö eller vad?

Jag håller med AQ om att man ska börja när barnen är små och dom tycker att det är roligt. Vad menar du med tillräckligt ansvar?

Har du en partner som har en annorlunda syn på städning så gäller det att kompromissa samt låta partnern städa på sitt eget sätt. Dessutom kan man väl förhoppningsvis prata med sin partner annars bör man byta till någon annan.

Frågar som AQ, hur har du själv gjort?

[Christa]

Jag har inga barn och jag vågade inte skriva det först eftersom ni antagligen då genast skulle slå ner på det och säga att jag minsann inte kunde veta något i saken.

Däremot läste jag en väldigt intressant artikel i tidningen hälsa för några år sedan där de tillämpat det här med rådslag och ansvar på lika villkor. Det gällde tonåringar. Det var också psykologer och andra yrkesmänniskor som berättade om hur detta kunde gå till och varför det var bra.

Det kan ju faktiskt vara så att jag som inte har barn har lättare att minnas hur det var för mig när jag växte upp. Jag har ju många vänner som har barn också och ibland tycker jag de fullständigt tjatar sönder sina barn.

Förr började barn förvärvarbeta när det var 12 år för att bidra till uppehället.

Ingen av er som svarat har beskrivit att ni satt er ner och haft rådslag där ungdomarna fått tänka efter och fatta beslut utifrån vad de själva kommit fram till.

Jag vet inte hur jag skall förklara vad jag menar för att ni skall förstå hur jag menar.

Sedan handlar det INTE om att jag tror att jag vet bäst eller något sådant. Jag tycker bara det är intressant att diskutera.

Redigerat av Christa: 21-11-2010, 13:43

[Peztis]

Jag känner en som brukar ha rådslag hemma och hon tycker att det funkar bra.
Sedan om resten av familjen tycker det - det vet jag inte!

[*Stintan*]

Vi hade aldrig några planerade rådslag det funkade ändå.

[Meriona]

Jag tycker att du har lite fel där. Det spelar ingen roll om de har ett annat prioriteringssätt men involverar du dem inte i städningen så är det ju att göra dem en björntjänst. ...

Var bara tvungen att återkoppla, förlåt om jag är sen (jag har putsat fönster ).

Jag menade att jag inte tycker att det är så lätt att involvera ungdomarna på det sätt som Christa föreslog, dvs sätta sig ner och komma överens. De har inte samma sätt att se på saken som vuxna, alltså generellt, och därmed får det bli de vuxna som bestämmer ibland.

Jag själv tvingar min son att hjälpa till som jag skrev, så honom görs det inga björntjänster för. Han får både dammsuga, torka golv, skura badrum och diska, fylla tvättmaskin osv osv, men inte allt på en gång och inte lika mycket som jag. Har jag mindre ont gör jag kanske det mesta själv, är det en usel period får han ställa upp mer. Men han ska inte tillåtas att flytta hemifrån och inte veta hur man sköter ett hem.

[netha]

Jag har inga barn och jag vågade inte skriva det först eftersom ni antagligen då genast skulle slå ner på det och säga att jag minsann inte kunde veta något i saken.

Däremot läste jag en väldigt intressant artikel i tidningen hälsa för några år sedan där de tillämpat det här med rådslag och ansvar på lika villkor. Det gällde tonåringar. Det var också psykologer och andra yrkesmänniskor som berättade om hur detta kunde gå till och varför det var bra.

Det kan ju faktiskt vara så att jag som inte har barn har lättare att minnas hur det var för mig när jag växte upp. Jag har ju många vänner som har barn också och ibland tycker jag de fullständigt tjatar sönder sina barn.

Förr började barn förvärvarbeta när det var 12 år för att bidra till uppehället. Ingen av er som svarat har beskrivit att ni satt er ner och haft rådslag där ungdomarna fått tänka efter och fatta beslut utifrån vad de själva kommit fram till.Jag vet inte hur jag skall förklara vad jag menar för att ni skall förstå hur jag menar.

Sedan handlar det INTE om att jag tror att jag vet bäst eller något sådant. Jag tycker bara det är intressant att diskutera.

Vad räknar du som "förr"
Mina föräldrar, som var födda alldeles i början av nittonhundratalet förvärvsarbetade inte när de var 12 år.
De fick hjälpa till hemmavid med barnpassning och räfsa hö t.ex (som jag också fick göra vid den åldern, fast mest på skoj för min del) men absolut inget förvärvsarbete.


Vi har aldrig (maken och jag) haft rådslag med barnen ang städning ... de har fått ta hand om sitt eget rum från tolvårs ålder ... förutom att jag storstädat kanske en-två ggr/år.
De har fått lära sig hur man anv tvättmaskin o diskmaskin mm mm
lärt sig matlagning och bakning och alla fyra är riktigt duktiga kockar o bagare.

Min åsikt är att föräldrar inte ska sitta och rådslå med barnen ang vad som ska göras ... som förälder säger man till .............
men om det sedan alltid fungerar ... det är en annan femma

[Aqvakul]

Jag menade att jag inte tycker att det är så lätt att involvera ungdomarna på det sätt som Christa föreslog, dvs sätta sig ner och komma överens. De har inte samma sätt att se på saken som vuxna, alltså generellt, och därmed får det bli de vuxna som bestämmer ibland.

Jag själv tvingar min son att hjälpa till som jag skrev, så honom görs det inga björntjänster för. Han får både dammsuga, torka golv, skura badrum och diska, fylla tvättmaskin osv osv, men inte allt på en gång och inte lika mycket som jag. Har jag mindre ont gör jag kanske det mesta själv, är det en usel period får han ställa upp mer. Men han ska inte tillåtas att flytta hemifrån och inte veta hur man sköter ett hem.

[Anki på Öland]

................Min åsikt är att föräldrar inte ska sitta och rådslå med barnen ang vad som ska göras ... som förälder säger man till .............
men om det sedan alltid fungerar ... det är en annan femma

Håller med!

[Tikka]

Minns du var du läste artikeln? Det kan ju vara intressant att läsa hela och många tidiningar har ju allt arkiverat på nätet.

Tyvärr kommer jag inte ihåg var jag läste artikeln.